Den ojämlika hörselvården

Alla som behöver hjälpmedel och rehabili­tering ska få det, enligt hälso- och sjukvårds­lagen (HSL). Men numera råder det avgiftsanarki inom hörselvården. I en region kan patienter få betala några hundralappar för att få hörapparater. I ett annat region flera tusen.

I 19 av landets 21 regioner finns det i dag olika hörselvårdsavgifter för den som behöver hörapparater, utöver de ordinarie besöksavgifterna. Och skillnaderna mellan olika delar av landet är mycket stora. Det finns en uppsjö av olika avgiftssystem och olika avgiftsnivåer, som saknar motsvarighet inom andra vård­områden.

Hörselvårdsavgifter 2020, region för region (pdf)

Kostnader skjuts över på patienten

Samtidigt som hörselvårdsavgifterna har blivit fler och högre har regionerna dessutom slutat att inkludera dessa avgifter i det allmänna, lag­stadgade hög­kostnads­skyddet på 1 150 kronor, som riksdagen har beslutat om. Regionerna har helt enkelt tolkat hälso- och sjukvårdslagen på ett sätt som gör att de att kan lägga en större del av kostnadsansvaret för hörselrehabiliteringen på enskilda hörselskadade.

Tre regioner har regionala högkostnadsskydd för hjälpmedel. Att ha olika högkostnadsskydd för olika delar av vården förtar själva idén med ett allmänt högkostnadsskydd, nämligen att se till att de samlade vårdkostnaderna för en enda individ inte blir orimligt stora under ett och samma år.

Större behov, högre avgift

Tre regioner har särskilda tilläggsavgifter för den som behöver hörapparater. Dessa avgifter drabbar bara en del patienter – de som råkar behöva hörapparater som är dyrare än den kostnadsgräns som landstinget har fastställt. Detta innebär i praktiken en ”straffavgift” för personer med vissa hörselskador. De som måste betala mest är oftast de som har störst behov och hör dåligt på båda öronen.

Region Örebro har infört en ny avgiftskonstruktion, som slår hårt mot hörselskadade som grupp. Det handlar om en abonnemangsavgift, som innebär att hörselskadade med hörapparater måste betala 65 kronor per månad till regionen, oavsett om de får någon hörselvård eller inte. Det är ett slags särskild skatt på hörapparatanvändare, som leder till att hörselskadade betalar sin hörapparater flera gånger om.

Behovet ska styra, inte plånboken

HRF har länge krävt att avgifterna inom hörselvården ska vara enhetliga i landet, samt att alla hörselvårdsavgifter ska omfattas av det lagstadgade högkostnadsskyddet.
Det här är framför allt en rättvisefråga. Hörsel­skadade har rätt till vård på samma villkor som andra ­patientgrupper. Dessutom är det viktigt att behovet styr tillgången till vård och hjälpmedel – inte plånboken.