Ny hörselforskning får 1,1 miljoner ur HRFs fond

Varje år fördelar HRFs stiftelse Hörselforskningsfonden anslag till forskning inom hörselområdet. Tack vare gåvor från enskilda runt om i landet kan HRF bidra till såväl medicinsk som beteendevetenskaplig och teknisk forskning.

I år får fyra nya projekt sammanlagt 1 132 267 kronor i anslag, till forskning som kan få konkret betydelse i hörselskadades liv. Dessa projekt beskrivs nedan.

Louise Werther, leg. audionom och doktorand, hörselvården, Universitetssjukhuset i Linköping – 300 000 kronor

En hörselnedsättning påverkar kommunikationen i vardagen, inte bara för hörselskadade utan även för närstående. Och studier från bland annat Australien har visat att det ger goda effekter när anhöriga involveras i rehabiliteringen.

Trots det inkluderas de sällan i rehabiliteringen, berättar Louise Werther:

– Om hörselvården ska satsa resurser på att anhöriga ska delta behövs mer information om vilka behov som finns, för att skapa metoder för detta. Sedan måste metoderna kunna utvärderas för att bedöma effekterna. Idag finns inget svenskt frågeformulär för att göra detta.

Men nu får hon anslag ur Hörselforskningsfonden för att skapa ett sådant verktyg.

– Jag blev väldigt glad över beskedet och tycker det är bra och viktigt att detta område lyfts fram, säger Louise Werther.

Projektet ska bland annat validera (kvalitetskontrollera) en svensk översättning av det frågeformulär som använts i Australien.

– Att utveckla den här typen av frågeformulär för forskningsändamål från början är ett jättejobb och när det redan finns ett validerat test är det onödigt att uppfinna hjulet en gång till, säger hon.

Men även att översätta ett frågeformulär kräver mycket arbete. Varje fråga måste anpassas, utan att tillförlitligheten i testet påverkas.

– Det kan vara så att vissa ord eller uttryck inte har någon direkt motsvarighet i det språk man översätter till eller har en annan betydelse i en annan kultur.

Syftet med studien är också att undersöka i vilken utsträckning närstående påverkas av en hörselnedsättning och ta del av deras erfarenheter.

– Genom att få en bild av anhörigas upplevelser kan vi också få en bättre förståelse för vilka behov som finns och hur vi kan bemöta dem. Det gör att vi på ett bättre sätt kan involvera anhöriga i hörselrehabiliteringen, vilket gynnar båda parter.

Kerstin Persson Waye, professor vid Samhällsmedicin och folkhälsa, Göteborgs Universitet – 297 267 kronor

Forskning visar att det förekommer höga och oregelbundna ljudnivåer i förskolan. Kerstin Persson Waye får anslag ur Hörselforskningsfonden för att undersöka hur höga ljudnivåer på förskolan kan påverka barns hörsel och välbefinnande.

– Vi ska göra barnanpassade mätningar som tar hänsyn till att barn har en annan fysik än vuxna för att få ett bättre underlag för att göra riskbedömningar, säger Kerstin Persson Waye.

Storleken på huvud, ytteröra, axlar och även hörselgång påverkar hur ljud överförs till trumhinnan och därmed hur man exponeras för och upplever ljud. Detta kallas huvudrelaterade överföringsfunktioner. Hos barn upp till 6-7 år leder detta till att ljudnivån förstärks mest vid betydligt högre frekvenser än för vuxna.

– Det är något man tidigare inte har tänkt så mycket på och idag saknar vi tillräcklig kunskap om vad detta betyder för taluppfattbarhet eller om denna förstärkning leder till ökad risk för hörselskada eller hörselrelaterade besvär för förskolebarn, säger Kerstin Persson Waye.

– Det finns också visst vetenskapligt stöd för att barn upplever ljud och särskilt högfrekventa ljud som starkare jämfört med vuxna.
Det här kan leda till att vissa barn drar sig undan för att försöka skärma av sig från höga ljud och därmed på sikt negativt kan påverka barns lyssnande, taluppfattbarhet och språkutveckling, anser Kerstin Persson Waye.
– En god ljudmiljö är särskilt viktig för barn med hörselnedsättning och barn med annat modersmål än svenska.

För att mäta ljudnivån med hänsyn till barns fysik ska projektet använda ett barnanpassat så kallat ”konsthuvud” försett med mikrofoner som spelar in ljud. Det placeras tillsammans med ett motsvarande vuxenkonsthuvud invid varandra under pågående typisk förskoleaktivitet.

– Barnkonsthuvudet är unikt. Det finns bara två och vi har det ena.
Inspelningarna ska sedan jämföras och analyseras med hänsyn till att barn har kortare och smalare hörselgång.

– Vi kommer att besöka 15 förskolor och varje förskola besöks en till två gånger under en vecka, säger Kerstin Persson Waye.
– Det är viktigt att identifiera risker förknippade med ljudmiljön i förskolan och att utveckla akustiska kriterier anpassade för barn. I förlängningen kan HRF genom detta projekt bidra till att både barn och personal i förskolan får del av god ljudmiljö och hörselskadeförebyggande åtgärder.

Studien ingår i ett större projekt där ljudmiljön inom förskolan undersöks ur flera aspekter.

Filip Asp, civilingenjör och medicine doktor, Karolinska Universitetssjukhuset – 295 000 kronor

Syftet med detta projekt är att förbättra operationsmetoder, så att cochlea implantat ska fungera bättre.

För personer med grav hörselnedsättning kan cochleaimplantat vara ett alternativ när hörapparater inte räcker till. Tekniken innebär att ett antal elektroder kirurgiskt placeras i innerörat och stimulerar hörselnerven elektriskt. Placeringen av elektroderna beror på en rad olika faktorer. Bland annat skiljer sig olika åt när det gäller avstånd mellan elektroder och hur långt in i innerörat de når. Även orsaken till hörselskadan och patientens anatomi har betydelse för hur elektroderna slutligen placeras.

I den här studien undersöks hur placeringen av elektroderna påverkar hörseln hos 25 patienter i åldrarna 14-21 år, som alla fått två implantat. En ny typ av datortomografi som ger skarpare bilder och lägre stråldos används för att kunna se elektrodernas placering i innerörat och jämföra hur detta påverkar patienternas förmåga att uppfatta tal respektive förmåga till riktningshörsel.

Malin Berglund, överläkare/doktorand, NU-sjukvården/Göteborgs Universitet – 240 000 kronor

Öronsjukdomen kolesteatom (pärlcysta) kan uppstå spontant, men också efter öronkirurgi om det kommer in trumhinnedelar i mellanörat. Men det är okänt hur vanligt detta är.

Projektets syfte är att använda rikstäckande registerdata för att ta reda på hur många av dem som genomgått trumhinneoperation som senare har fått kolesteatom. Dessa ska sedan jämföras med en matchande kontrollgrupp av personer som inte opererat trumhinnan.

Om studien visar på ökad risk kan det eventuellt leda till rekommendation om ökade kontroller, det är även viktig information för kirurger och patienter inför beslut om operation.

Kolesteatom är en ansamling av hudavlagringar i mellanörat. Det förekommer i alla åldrar och kan förstöra strukturer i mellanörat och orsaka hörselnedsättning, balansrubbning och även allvarliga infektioner.