HRF kritiska till nya regler om särskilt stöd och åtgärdsprogram i skolan

Riksdagen har antagit nya regler om särskilt stöd och åtgärdsprogram i skolan. Ändringen innebär att elever inte längre har rätt till åtgärdsprogram och särskilt stöd när de har svårt att nå kunskapskraven. I första hand ska stöd istället ges i form av extra anpassningar inom ordinarie undervisning. HRF befarar att stödet till elever med funktionsnedsättning kan komma att försämras kraftigt.

Regeringen har på senare tid kommit med en rad lagförslag i skolfrågan i syfte att minska lärarnas administration och arbetsbörda i skolan. Först ville regeringen slopa kravet på åtgärdsprogram helt. Detta kritiserades kraftigt, bland annat i två remissvar från HRF: Tid för undervisning – lärares arbete med åtgärdsprogram  och Svik inte elever med nedsatt hörsel!.  Att ta bort krav på åtgärdsprogram skulle betyda en kraftigt försämrad rättssäkerhet och kvalitet vad gäller särskilt stöd. På grund av bland annat HRFs kritik i frågan gjordes förslaget om och utmynnade i det förslag som den 4 juni antogs av riksdagen och vars regler kommer att börjar gälla den 1 juli 2014.

Det nya förslaget

Förslaget går i korthet ut på att särskilt stöd ska ges i tre steg. Alla elever ska erbjudas anpassad pedagogik och stöd inom ramen för den ordinarie undervisningen. Om en elev riskerar att inte nå minimikunskapskraven ska eleven ges stöd i form av ”extra anpassningar” i den ordinarie undervisningen. Läraren har ingen skyldighet att anmäla till rektor eller utreda vilket stöd som krävs. Om eleven, trots de extra anpassningarna, riskerar att inte nå de kunskapskrav som lägst måste uppnås eller om det befaras att de extra anpassningarna ändå inte kommer att vara tillräckliga, ska läraren meddela rektor som ska utreda om det finns behov av särskilt stöd. Om rektorn anser att eleven har behov av särskilt stöd ska ett åtgärdsprogram upprättas.

HRF kritiska

Även om förslaget är bättre än det tidigare hårt kritiserade förslaget på att helt slopa åtgärdsprogram är HRF starkt kritiska och befarar att stödet till elever med funktionsnedsättning kan komma att försämras kraftigt. HRF menar att det blir otydligare vilket stöd som eleven har rätt till och behöver när ansvaret för stödet läggs på varje enskild lärare. Det finns risker med att ge stöd till en elev utan att det finns skyldighet för läraren att rådgöra med elevhälsa, hörselvård eller specialpedagog. Det bäddar för att för lite och felaktigt stöd kommer att sättas in.

En annan allvarlig kritik är att fokus fortfarande är på individnivå trots att många hörselskadade behöver anpassningar på organisations- och gruppnivå. Regleringen kring stöd för elever som inte har svårt att nå minimikunskapskraven, eller når dem trots svårigheter, är fortfarande undermålig. Till exempel gäller det vid krav på en tillgänglig fysisk och pedagogisk miljö för elever med hörselnedsättning.

Läs mer

SPSM: Klart med nya regler för åtgärdsprogram

Sveriges riksdag: Betänkande 2013/14:UbU19 Tid för undervisning