Hård kritik mot slopade åtgärdsprogram fick Björklund att backa

Förslaget om att slopa åtgärdsprogram för elever som behöver särskilt stöd i skolan har mötts av hård kritik – från såväl skolmyndigheter som HRF och andra organisationer.
Och nu meddelar utbildningsministern att förslaget ska omarbetas.

I dag är det lag på att rektorn måste besluta om ett åtgärdsprogram när det finns risk för att en elev inte kommer att få godkänt i ett ämne. Programmet dokumenterar elevens behov, hur de ska tillgodoses, hur insatserna ska följas upp och utvärderas samt vem som ansvarar för insatserna.

HRF anser att kravet på åtgärdsprogram är mycket viktigt för att hörselskadade ska få rätt förutsättningar i skolan, med anpassad fysisk och pedagogisk miljö. HRF skulle gärna se att fler elever får åtgärdsprogram, inte bara de som inte når kunskapsmålen.

Trots det föreslog en arbetsgrupp på utbildningsdepartementet i en promemoria att kravet på åtgärdsprogram för elever i behov av särskilt stöd skulle slopas, om inte föräldrarna krävde det. Syftet var att minska lärarnas administrativa arbete.

Massiv kritik från alla håll

Men nu backar utbildningsminister Jan Björklund (FP). Han meddelar att regeringen håller på att omarbeta förslaget.

Orsaken är att förslaget har fått massiv kritik från i stort sett alla remissinstanser. HRF och elva andra funktionshinderorganisationer konstaterar i en debattartikel att förslaget kan få ”förödande konsekvenser för eleven”. Och såväl skolmyndigheter som lärarfack sågade förslaget i sin helhet, eftersom det befaras drabba de barn som redan har en utsatt situation i skolan.

”Oansvarigt och oacceptabelt”

I HRFs remissvar står det bland annat att förslaget ”riskerar att få ytterst allvarliga konsekvenser för många barn och ungdomar med en hörselnedsättning eller annan funktionsnedsättning. Att det finns behov av regelförenklingar som underlättar lärarnas arbetssituation har HRF förståelse för, men att förändringar hastas fram utan att de mest elementära analyser görs av vilka konsekvenserna blir för grupper av elever som för att kunna utveckla sina livsmöjligheter är beroende av individuellt stöd är oansvarigt och oacceptabelt.”