Otillgänglighet föreslås bli diskriminering, i ”svagt” lagförslag

Regeringen föreslår nu att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska klassas som diskriminering. Det meddelade integrationsminister Erik Ullenhag i dag.
HRFs förbundsordförande, Jan-Peter Strömgren, välkomnar förslaget, men anser att det är för svagt: – Risken är tyvärr stor att det här inte kommer att innebära så stora förändringar för landets hörselskadade.

Vid en efterlängtad presskonferens på Rosenbad på måndagen presenterade Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) en lagrådsremiss som föreslår att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska införas som en ny form av diskriminering i diskrimineringslagen.

I flera år har HRF och den övriga funktionshinderrörelsen väntat på lagstiftning som slår fast att bristande tillgänglighet är diskriminering. Den så kallade Torsdagsaktionen, med representanter för ett 20-tal organisationer, har varit på plats utanför regeringskansliet varje torsdagsmorgon sedan november 2011, för att påminna ministrarna på väg in till regeringssammanträde om att vi behöver lagstiftning mot otillgänglighet.

Riskerar att bli tandlöst

Men förhoppningarna infriades inte riktigt i dag, och mottagandet av regeringens förslag blev därför ganska ljumt. De flesta organisationer tycks visserligen vara eniga om att det är bra och viktigt att det läggs ett lagförslag, och att detta förslag tydligt slår fast att tillgänglighet är en rättighet, ”inte en gåva från goda givare”, som Erik Ullenhag skrev på SvD Brännpunkt i dag. Detta kan ändra attityder och stärka tillgänglighetsarbetet i hela samhället.

Samtidigt ser HRF och andra organisationer att den nya diskrimineringslagen riskerar att bli ganska tandlös. Det gäller inte minst områden som är viktiga när det gäller tillgänglighet för hörselskadade, som textning och tillgång till teleslinga och liknande kommunikationssystem.

Utgår från gällande lagar – och de räcker inte till

För att avgöra om en person har diskriminerats föreslår regeringen att man ska utgå från gällande regler om tillgänglighet, till exempel i plan- och bygglagen eller i EU-förordningar. Där det inte finns sådana regler ska det göras en ”skälighetsbedömning”, som kan leda till att ”enklare åtgärder” kan komma ifråga.

Problemet är att när det gäller textning saknas lagstiftning, och när det gäller teleslinga gäller kraven främst nybyggnation. På det hela taget saknas det tillräckliga lagar och regler när det gäller hörselskadades tillgänglighet. Då återstår att luta sig mot ”skälighetsbedömning” angående ”enklare åtgärder”, och det är knappast en stark skrivning.

– Självklart är det svårt att i dag säga exakt vad de föreslagna ändringarna kan åstadkomma i praktiken. Men jag tror inte vi ska förvänta oss något stort genombrott när det gäller hörselskadades tillgänglighet, säger Jan-Peter Strömgren.

Mindre verksamheter undantas

Förbudet mot bristande tillgänglighet föreslås gälla inom alla samhällsområden som omfattas av den nuvarande diskrimineringslagen, exempelvis utbildning, hälso- och sjukvård samt varor och tjänster. Men när det gäller tillhandahållande av varor och tjänster samt på hälso- och sjukvårdens område föreslås att förbudet inte ska gälla för privatpersoner eller för företag med färre än tio anställda.

Det här innebär bland annat att en stor andel av landets caféer och restauranger undantas från diskrimineringsförbudet. Men under dagen gick besöksnäringens organisation Visita, som representerar bland annat restauranger, ut med hård kritik mot det nya förslaget. De anser att det ”inte uppfyller de krav på förutsägbarhet och tydlighet som av rättsäkerhetsskäl måste finnas i all lagstiftning”.

Ändringarna i diskrimineringslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2015.