Fotografering är pristagaren Carolas bästa hörselterapi

När problemen med hörseln var som svårast hittade Carola Hedmark tröst i att med en kamera fånga små detaljer i naturen. Is blev hennes främsta motiv och hennes bilder resulterade i en utställning som visats på gallerier, bibliotek, kulturhus och museum.

När Carola fick beskedet om att hon får Jan Peter Strömgrens kulturpris blev hon så överraskad och glad att hon började gråta.

– Jag hade aldrig trott att jag skulle få ett kulturpris, att mina bilder är riktig konst. Jag är verkligen tacksam, säger hon.

Carola Hedmark, 55, från Umeå är välbekant inom HRF. Hennes engagemang för hörselfrågor är starkt, hon har bland annat haft styrelseuppdrag i Umeåföreningen, gjort mängder av Slingkollar och så startade hon tinnitusgruppen, TTT, Trivas trots tinnitus, där många fått hjälp att hantera det oönskade ljudet. Hennes egen erfarenhet av området är livslång. Som barn hade hon ständigt öroninflammationer. Rör i trumhinnan hjälpte inte och inte heller örondroppar, salva eller penicillin. Till slut var de små benen i örat – hammare, städ och stigbygel – bortfrätta av benröta och hon fick hörselbensprotes inopererad.

Det har blivit många öronoperationer genom åren och hörseln på höger öra är kraftigt nedsatt. Hon har svår tinnitus och är ljudöverkänslig.

– Det är en konstig kurva i mitt audiogram och jag har inte nytta av hörapparat, tyvärr. Tack och lov har jag nästan full hörsel på vänster öra, så det är det jag använder. Men med ensidig hörsel kan jag inte höra varifrån ett ljud kommer och har väldigt svårt att uppfatta i dålig ljudmiljö, säger hon.

Tinnitusen stör sömnen och ljudöverkänsligheten begränsar vad hon kan göra. Efter den senaste öronoperationen för drygt tio år sedan var Carola så ljudkänslig att hon inte kunde äta tillsammans med familjen, normala vardagsljud gjorde så ont att hon tvingades till ofrivillig isolering. Arbetet som förskollärare var omöjligt och hon blev sjukskriven. Det var då hon började fotografera.

– Jag sökte mig ut i naturen för att få lugn och stillhet. En bekant lånade ut sin kamera till mig och jag upptäckte makroobjektivet. Men det kunde jag fånga detaljer som jag tidigare inte uppmärksammat. Det fångade mitt intresse så mycket att jag för korta stunder kunde glömma bort hörselproblemen och må bra.

Efter ett tag skaffade hon en egen kamera och började publicera bilder på Facebook och Instagram. En kategori bilder fick extra många att trycka på gilla – närbilder på is i alla möjliga olika former.

– Jag fastnade för isens skönhet. Där jag bor finns mycket is, vintern är lång och Umeå ligger vid vattnet. Isen förändras ständigt och skiftningarna i ljus och färg är vackra, berättar hon.

När hon fått upp mer rutin med kameran beslutade hon sig för att försöka göra en utställning. Resultatet blev ”200 nyanser av is” som hon sammanställde i samarbete med ABF. Den visades under ett par års tid på många olika platser, alltifrån lokala bibliotek till Västerbottens museum.

– Den fick stor uppmärksamhet och det blev inslag i tv och tidningar. Jag kände efter ett tag att jag behövde en paus för att vila från uppmärksamheten. I stället har jag tagit det lugnt och varit ute i naturen och fotograferat allt som finns där.

Carola har därför inte ställt ut något de senaste tre åren – men nu är isbilderna uppe igen.

Det var viljan att göra något för att hjälpa människor i Ukraina som födde fröet till en ny utställning. Carola hängde upp foton i Grisbackakyrkan i Umeå och drog in 4 000 kronor som hon skänkte till ACT, Svenska kyrkans biståndsorganisation, till stöd för Ukraina.

– Jag är glad att kunna hjälpa. Det väckte också lust att ställa ut bilder igen, så därför hänger fotona nu i Umeå Folkets hus fram till 10 juni och det kan bli mer senare i år, säger hon.

Kulturpriset ger henne också ny inspiration och skaparlust. Både inom HRF och med kameran ute i naturen.