HRF stödjer nytt skolförslag, men vill stärka elevens rätt

En ny skolutredning föreslår regionala ”nav” med skolresurser – och det kan öka hörselskadade elevers möjligheter att få en likvärdig utbildning, tror HRF. Men HRF ser även brister i utredningens förslag. Bland annat anser HRF att elevens rättigheter måste stärkas. Ingen kommun ska kunna hindra en elev från att välja den skola som passar hen bäst.

Kommunerna är inte är rustade att ta sitt ansvar för hörselskadade elever, skriver HRF i sitt remissvar på skolutredningen Samordning, ansvar och kommunikation – vägen till ökad kvalitet i utbildningen för elever med vissa funktionsnedsättningar (SOU 2016:46). Studier visar att de flesta hörsel­skadade elever som går integrerat har det tufft. Undervisningslokalerna klarar inte ljudmiljökraven, hörtekniken i klassrummet fungerar sällan och lärarna saknar kunskap. Ansvaret för att kunna uppfatta vad som sägs läggs inte sällan på eleven själv.

Så har det varit länge. Sedan kommunerna tog över ansvaret för skolan, i början på 1990-talet, har stödet till hörselskadade elever successivt utarmats, och både kunskap och resurser har försvunnit. I dag har endast cirka 90 kommuner hörselpedagoger.

Därför anser HRF att staten måste ta ett större ansvar för att hörselskadade elever får en utbildning som är likvärdig med andras.

Regionala ”nav” kan göra skillnad

Ett viktigt steg i rätt riktning är skolutredningens förslag om att inrätta regionala ”nav”, anser HRF. Det ligger i linje med det förslag om regionala resurser som HRF drivit i tio års tid. Naven, som ska ligga under statliga Specialpedagogiska Skolmyndigheten (SPSM), ska ha spetskompetens och samordna insatser mellan stat, landsting och kommun, med individen i centrum, samt kartlägga och förbättra skolsituationen för eleverna.

Men förslaget om samordning bygger helt på frivillighet mellan parterna – och det får kritik. HRF anser att det är helt nödvändigt med en förordning som reglerar parternas organisatoriska och finansiella ansvar.

HRF understryker också att SPSM måste få ett tydligt uppdrag att tillhandahålla gedigen kompetens när det gäller såväl hörselpedagogik som auditiv miljö i skolan – alltså kunskap som till stora delar försvunnit ute i kommunerna. Då kan naven göra stor skillnad: ”Genom att styra om SPSM:s uppdrag till att bli mer aktivt och uppsökande ser vi att hörselskadades möjlighet att få rätt stöd och en likvärdig utbildning ökar”, skriver HRF. ”En stor börda lyfts även från föräldrarna som idag behöver ta ett stort ansvar för att samordna insatserna kring sina barn. Att alla barn och unga får en kontaktperson som följer dem genom skolåren ökar möjligheterna för att rätt insatser sätts in och att det finns en långsiktighet i stödet.”

Eleven måste få rätt att välja skola

HRF välkomnar även skolutredningens förslag att kommuner och enskilda huvudmän ska kunna skapa ”särskilt anpassade kommunikativa miljöer” (SAK-miljöer), det vill säga hörselklasser och liknande.

Men detta förslag haltar, eftersom det saknas en uttalad rätt för elever att fritt välja att gå i en skola med en sådan anpassad miljö. Enligt förslaget har en kommun rätt att neka en elev att gå i en SAK-miljö, även om hen tillhör målgruppen. HRF kallar detta ”en be­gräns­ning med ett starkt inslag av diskriminering” och konstaterar att ”för andra elever pratar man om valfrihet, men hörselskadade hänvisas till kommunens välvilja.” HRF efterlyser därför ett tydligt elevrättsperspektiv. Hörselskadade elever måste få rätt att välja den skola som passar hen bäst. Kommunen ska inte kunna säga nej eller lägga hinder i vägen.

HRF anser det också mycket positivt att utredningen vill stärka rätten till undervisning i teckenspråk, bland annat genom att likställa teckenspråket med minoritetsspråk i skollagen. Därmed ökar förut­sättningarna för att hörselskadade elever får tillgång till teckenspråk i grundskolan.

HRFs remissvar på ”Samordning, ansvar och kommunikation” (SOU 2016:46)