DEBATT: ”Tio gånger så många borde erbjudas hörselimplantat”

Ungefär 20 000 som blivit döva eller gravt hörselskadade i vuxen ålder skulle kunna ha nytta av hörselimplantat. Men alldeles för få erbjuds möjligheten. Det är beklämmande, skriver HRFs förbundsordförande, Jan-Peter Strömgren, i en gästledare i tidningen Medicinsk Access.

Gästledare i Medicinsk Access nr 2-2014 (se artikel på sidan 5):

För få remisser och snåla budgetar:
”Tio gånger så många borde erbjudas hörselimplantat”

Ungefär 2 000 vuxna i Sverige har cochlea-implantat (CI/EAS) i dag. Men nästan tio gånger så många – närmare 20 000 – skulle kunna ha nytta av sådana hörselimplantat, visar beräkningar som HRF har gjort i samarbete med ledande forskare.

Denna eftersläpning är orimligt stor, anser vi i HRF. Och vad vi kan se beror det främst på två saker:

• Att landstingen är för dåliga på att informera patienter om hörselimplantat och remitterar för få till bedömning hos CI-klinikerna.
• Att en del landsting håller igen på antalet operationer av kostnadsskäl.

Nästan alla barn som föds döva i dag får hörselimplantat. Det blir också allt vanligare att barn får implantat på båda öronen. Men när det gäller vuxna går utvecklingen betydligt långsammare. Antalet operationer ökar bara sakta, och det är fortfarande alldeles för få som erbjuds möjligheten att bli opererade.

Många som har blivit döva eller gravt hörselskadade i vuxen ålder känner inte till de stora, medicinska framsteg som gjorts på området och vet inte att de själva skulle kunna vara aktuella för ett hörselimplantat. Och bland de vuxna som har fått CI är det bara knappt fem procent som har CI på båda öronen; landsting säger ibland nej till ett andra implantat av kostnadsskäl.

Det är en svår omställning att förlora hörseln i vuxen ålder. De som har blivit ”vuxendöva”/gravt hörselskadade är en utsatt grupp, som alltför ofta drabbas av utanförskap och isolering, vilket ökar risken för hälsoproblem och gör det svårt att klara jobb och studier.

Men med hjälp av hörselimplantat kan en stor andel få möjlighet att höra igen, i varierande grad. Operationsmetoderna har dessutom utvecklats så att det nu går att bevara eventuell resterande hörsel i basen. Så kallad elektroakustisk stimulering (EAS), en variant av cochlea-implantat, innebär att implantatet kombineras med hörapparat.

Resultatet varierar från person till person, men både svensk och utländsk forskning visar att hörselimplantat i de flesta fall ger en signifikant förbättring av livskvalitet – vilket har betydelse för allmänhälsa och möjligheten att vara delaktig i jobb, studier och socialt liv. Det är alltså en investering som lönar sig för samhället i stort, även när det gäller äldre.

Det är beklämmande att så få får kännedom om en behandling som kan förbättra deras tillvaro i grunden. Att landstingen inte tar sitt ansvar för detta är under all kritik. Här finns det uppenbart anledning att höja kunskapsnivån bland vårdgivarna, så att det inte snålas med patientinformation och remisser.

Samtidigt är det ett problem att implantaten är så dyra. Det fullt förståeligt att produkterna måste kosta, med tanke på det omfattande forskningsarbete som ligger bakom. Men landstingen borde bli bättre på att pressa priserna så att fler vuxendöva/gravt hörselskadade får chansen till både ett och två hörselimplantat inom ramen för den offentliga hälso- och sjukvården. I förlängningen skulle det löna sig även för tillverkarna.

Jan-Peter Strömgren, förbundsordförande,
Hörselskadades Riksförbund (HRF)