Därför gick Melodifestivalens skämt om teckenspråk snett: Kritiskt brev från HRF, SDR och UH inför finalen

Lördagens final av Melodifestivalen teckenspråkstolkas. Men deltävlingarna tolkades inte, och då skämtade programledarna om teckenspråket. ”Det är lite som att driva med någon som inte har fått komma in i rummet”, skriver HRF samt Sveriges Dövas Riksförbund och Unga Hörselskadade i ett kritiskt brev till SVT i dag.

Redan på kvällen den 22 februari, mitt under Melodifestivalens deltävling 4, fick SVT hård kritik för hur de skämtade om teckenspråket. I dag har organisationerna HRF, Sveriges Dövas Riksförbund (SDR) och Unga Hörselskadade (UH) skrivit till SVT om vad som gick snett, och varför det som skulle vara roligt istället blev stötande.

HELA BREVET till SVT och ansvariga för Melodifestivalen:

”I morgon, lördag, är det dags för final i Melodifestivalen. Och då är även teckenspråkiga tittare inbjudna, genom teckenspråkstolkad samsändning i SVT24. Självklart är det bra. Men tyvärr känner vi, och många med oss, att ni på SVT bjuder in med armbågen.

Här deklarerar ni stolt att Melodifestivalen är Sveriges största tv-program – något av ett folkligt allmänintresse, på bästa sändningstid, i public service – och väljer trots det att endast teckenspråkstolka den sista sändningen.

I ljuset av detta är det oerhört stötande att ni tog upp teckenspråket i en otolkad deltävling (22 februari), och då som ett billigt skämt, reducerat till fånig pausunder­hållning. Det är lite som att driva med någon som inte har fått komma in i rummet.

Visst går det att skämta om teckenspråk. Visst går det att ha roligt åt situationer som rör döva och hörselskadade. Vi gör det hela tiden. Men det här var förlöjligande och fördomsfullt, och fel på samma sätt som en sexistisk eller främlingsfientlig vits. Det spelar ingen roll om det handlar om ”pattar”, ”blattar” eller tecknet för ”bajs” (som för övrigt inte är samma som för ”elev”). Det är den fördomsfulla utgångspunkten som gör att det blir stötande – att peka finger och göra sig lustig över något man inte förstår.

Teckenspråket är ett riktigt språk, med grammatik, synonymer, nyanser och dialekter, precis som talad svenska. Det är rikt, levande, grovt, vackert, komplicerat och enkelt, precis som talad svenska. Men det är också ett litet språk, ofta satt på undantag. Ett språk som ända in i modern tid har förbjudits, missförståtts och trängts undan. Det är ett språk människor i Sverige har förtryckts och lidit för. Kampen för rätten till teckenspråket är en central del av dövas historia.

Men när det gäller arbetet för att vinna respekt för teckenspråket så har vi en bit kvar. Uppenbarligen.

Vi tror inte, och har aldrig trott, att programledarnas skämtande var avsett att kränka eller såra någon. Självklart inte. De snubblade över ren och skär okunskap och rakt in i detta klavertramp. Precis som många plumpa och fördomsfulla skämt är det en reaktion på mötet med något främmande. Och vi beklagar att de tolkar som tillfrågades inte hade bättre omdöme än att säga ja till detta.

Men hur är det med SVTs eget omdöme? Ni har en egen teckenspråkig redaktion, ni är public service, ni har ett uttalat uppdrag när det gäller döva och hörselskadade tittare. De ”ursäkter” som SVTs företrädare har uttryckt i media är oroande, om de är korrekt återgivna. Här finns ingen självkritik och ingen insikt om vad som gick snett.

Vi vill inte ha några ursäkter, efterfrågar inga pudlar. Vad vi vill ha är ett SVT och ett Sverige som ser teckenspråket som en självklar del av den mångfald som berikar vårt land och de människor som lever här. Varken roligt eller tråkigt. Varken fånigt eller främmande. Bara ett riktigt språk. Konstigare är det inte.

Vänliga hälsningar

Jan-Peter Strömgren, förbundsordförande, Hörselskadades Riksförbund (HRF)
Hanna Sejlitz, förbundsordförande, Sveriges Dövas Riksförbund (SDR)
Anna Kain-Wyatt, ordförande, Unga Hörselskadade (UH)”