HRF i P4 Extra: ”Kom ner med köerna och se till att folk får den hjälp de behöver!”

”Ge inte upp. Tjata, ring, ligg på!” Det rådet gav HRFs förbundsordförande Jonas Sahlberg i P4 Extra på tisdagen, till Andreas Svensson, 44 – en av många som drabbas av hörselvårdsköer på både ett och två år.
Samtidigt uppmanade han regionerna att agera: ”Kom ner med köerna och se till att folk får den hjälp som de behöver!”

Andreas, 44, tvingas vänta över ett år på hörapparater: ”Jag hör inte vad mina barn säger”

Transkribering av radioinslaget ”P4 Extra med Titti Schultz” 10 juni 2025Inslaget kommer cirka en timme in i sändningen, från 1:02:47.

Titti Schultz: Tusentals svenskar tvingas vänta i månader, ibland i år, på att få hörapparat. Hörselskadades Riksförbund säger att situationen är både omänsklig och hälsofarlig. Deras kartläggning visar att 16 av landets 21 regioner inte klarar att leva upp till vårdgarantins tre månaders gräns. 44-årige Andreas Svensson från Holmsund utanför Umeå är en av dem som får vänta. Välkommen till programmet, Andreas.

Andreas Svensson: Tack så mycket.

Titti: Du har en bullerskada sen ett par år tillbaka och du väntar nu på att få hörapparat. Vad har du fått för besked så här långt? Hur länge behöver du vänta?

Andreas: Som det ser ut nu så är det ett till ett och ett halvt års väntetid på att få själva hörapparaten.

Titti: Och när fick du det beskedet?

Andreas: I november.

Titti: Ja, okej. Hur känner du inför det då, att få det beskedet?

Andreas: Ja jag tycker väl att det känns att det är lite väl lång tid för någonting som inte borde vara så svårt.

Titti: Om du skulle beskriva hur din vardag påverkas av att din hörsel är nedsatt. Har du några exempel som kan hjälpa oss andra att förstå hur det påverkar dig?

Andreas: Ja, till exempel så kan jag inte längre höra om mikrovågsugnen är klar eller om tvättmaskinen plingar och är färdig. Sådana här ljud har försvunnit. Och sen blir det väldigt stora problem i normala samtal, till exempel så hör jag väldigt dåligt vad mina barn säger när vi pratar. Så det blir mycket missförstånd. Ja, det är samma på jobbet, självklart.

Titti: Ja, just det. Men vad händer då? Att du inte hör dina barn ordentligt, det griper ju tag i hjärtat direkt på en. Det måste ju vara frustrerande för alla inblandade, så att säga. Men också väldigt sorgligt. Men jag tänker om du tittar på situationen på din arbetsplats tillsammans med kollegor och så där. Hur påverkas du där då? Känner du dig utanför, eller?

Andreas: Nej det gör jag väl inte. De är väldigt förstående. Mina arbetskollegor vet ju om min situation. Jag upplever inte att det är ett så stort problem från deras sida. Det är väl mer att jag själv upplever en viss frustration när jag hör fel, till exempel.

Titti: Och så är då den här hörapparaten ett år – nästan ett och ett halvt år, kanske – borta fortfarande. Och så påverkas din vardag så mycket. Finns det någonting du kan göra?

Andreas: Ja, man kan väl betala själv, privat vilket inte alla har möjlighet till. Det är ganska dyrt. Sen kan jag även få åka ner till Stockholm med vårdgarantin och prova ut hörapparat där också. Vilket inte känns… Det är inte jättepraktiskt när man har jobb och sånt heller. Och måste åka ner till Stockholm för att göra allt det där.

Titti: Nej, för du bor ju utanför Umeå i Holmsund.

Andreas: Precis.

Titti: Går det att beskriva…. jag menar inte att det… jag förringar ingenting, utan jag är bara nyfiken. Om du skulle beskriva ditt behov av en hörapparat, går det att sätta ord på det?

Andreas: Nej, det är väl kanske lite svårt. Jag är även njurtransplanterad, så jag har varit väldigt mycket inom sjukvården, men jag tycker det här är väldigt märkligt. Att det här ska behöva ta så lång tid.

Titti: Upplevde du att saker och ting fungerade bättre när du behövde en ny njure?

Andreas: Ja, verkligen. Det får jag väl säga. Men givetvis är det väl lite annorlunda situation. Det gällde ju liv och död. Det gör inte det här, men livskvaliteten blir mycket försämrad när man inte hör bra.

Titti: Hörselskadades Riksförbund säger att situationen att man behöver vänta på det här viset är både omänsklig och hälsofarlig. Håller du med om det?

Andreas: Ja, men det kan jag nog göra. Jag känner också att jag upplever en stor ökad trötthet när hjärnan jobbar väldigt hårt hela tiden för att försöka höra vad som sägs i diskussioner. Det är givetvis ett problem.

Titti: Jag är väldigt glad och tacksam att du ville vara med och berätta om din situation, Andreas, som du ju delar med väldigt många andra, inser man ju här och nu. Stort tack för att du var med i P4 Extra idag!

Andreas: Ja, men tack så mycket.

Titti: Stort tack. Andreas Svensson där alltså, som håller tummarna för en ny hörapparat så snart som möjligt – och det tror jag att vi är många som gör med honom.
Jonas Sahlberg sitter mitt emot mig här i Studio 8. Du är förbundsordförande för Hörselskadades Riksförbund. Välkommen hit!

Andreas: Tack så mycket.

Titti: Alltså varför ser det ut så här i 16 av landets 21 regioner – att man inte klarar att leva upp till vårdgarantins 3-månadersgräns?

Jonas Sahlberg: Det är otroligt tragiskt. Och det är väldigt tragiskt att höra Andreas lida för det här. Men det handlar om att man har underdimensionerat hörselvården under många år. Man har missbedömt, eller man har inte brytt sig om, hur många som faktiskt är hörselskadade och har behov av hörselvård. Nu när vi har haft lite uppmärksamhet på det här och folk börjar söka sig till hörselvården – och när man har mognat, som Andreas har gjort, att ”jag behöver hjälp” – då drabbas man av de här köerna istället. Vilket är otroligt tragiskt och trist.

Titti: Jag har förstått att det kan vara en tröskel man måste över, för att faktiskt söka hjälp och be om hjälp att få en hörapparat. Det finns någonting i det där. Det såg jag faktiskt på nära håll hos en anhörig. Att man inte riktigt vill erkänna att man hör dåligt.

Jonas: Nej, så är det. Det är en stigmatisering som finns. Att det ska vara fult att vara hörselskadad eller ha hörapparat. Och det tar tid att mogna. Men allra värst… Det som blir mest tragiskt är när man hör någon som faktiskt har insett att man behöver det här, men inte kan få den hjälp de behöver snabbt nog.

Titti: Men du som representerar Hörselskadades Riksförbund, vad blir dina råd? Vad ska man göra om man är i behov av en hörapparat och det är långa väntetider? Finns det några råd att ge?

Jonas: Ja, han ska inte ge upp. Tjata på dem, ring, ligg på. Han är yrkesverksam, han borde kunna få hjälp. Han har ju problem i sin vardag med sin familj och jobb och allt och då måste man verkligen också ligga på. Så det är det här jag kan rekommendera nu.
Men det vi jobbar stenhårt med nu är att påverka regioner att prioritera upp hörselvården. Kom ner med köerna och se till att folk får den hjälp som de behöver!
För konsekvenserna är enorma. För äldre: ensamhet, isolering, som kan leda till demens. För yngre och yrkesverksamma som inte får den hjälp de behöver: sjukskrivningar, depressioner, utbrändhet. Vad kostar inte det samhället?
Då är det ju så att en hörapparat är inte en dyr kostnad för samhället. En enkel åtgärd för att förebygga väldigt många andra problem som kan uppstå.

Titti: Har ni från ert håll fått någon insikt i hur det kan variera så mellan landets olika regioner?

Jonas: Det finns flera förklaringar. Det finns en audionombrist och det gör att vissa regioner kan ha svårt att rekrytera de här audionomerna som behövs, och som gör ett fantastiskt jobb. Men det är det här med prioritering… Olika regioner prioriterar väldigt olika. Vi har ju ett antal regioner som faktiskt klarar av vårdgarantin. Man borde kanske titta på varandra och hjälpa varandra lite grann att hitta metoder för att snabba upp den här processen.

Titti: Jonas Sahlberg, förbundsordförande för Hörselskadades Riksförbund. Stort tack för att du kom till P4 Extra idag!

Jonas: Tack så mycket!