Hörselnedsättning – fakta och råd

Att ha en hörselnedsättning kan betyda allt från att ”höra lite dåligt” till att inte höra något alls – spännvidden är stor. Därför har olika personer olika behov när det gäller ljudmiljö, hörapparater, hörhjälpmedel, teleslinga, tolkning, kunskaper i teckenspråk med mera. Men en sak har alla med hörselnedsättning gemensamt: kommunikationen med andra påverkas, och det påverkar i sin tur nästan alla delar av livet.

Över 1,5 miljoner har svårt att höra

• Över 1,5 miljoner människor i Sverige har nedsatt hörsel. Av dem kan cirka 10 000 teckenspråk och en del använder tecken som stöd (TSS)
• Hörselnedsättning är ett växande folkhälsoproblem, och andelen med hörselnedsättning ökar i alla åldrar.
• Hörselnedsättning är något vanligare bland män än bland kvinnor.
• Cirka 712 000 personer är i yrkesverksam ålder (16-64 år) alltså cirka 12 procent av landets arbetstagare.
• En av fem i åldern 45-64 års ålder har hörselnedsättning
• Över 500 000 personer har hörapparater, men fler skulle behöva.
• Cirka 4 500 personer har cochlea-implantat/EAS. Så många som 21 000 beräknas kunna ha nytta av hörselimplantat på sikt.
• Många med hörselnedsättning har även andra typer av hörselskador, framför allt tinnitus, ljudöverkänslighet och Menières sjukdom.

För mer statistik och fakta se Hörselskadades Riksförbund (HRF).

Öppenhet underlättar

Det kan vara svårt att acceptera att hörseln har blivit sämre, och en del dröjer därför med att söka hjälp. Men att sticka huvudet i sanden och bara låtsas höra brukar leda till jobbiga missförstånd, osäkerhet och hälsofarlig stress. Den som istället är öppen om sin hörselnedsättning märker snart att omgivningen oftast är både positiv och intresserad.

Bli expert på din egen hörselnedsättning

Din egen inställning är avgörande för dina möjligheter att förbättra din livskvalitet som hörselskadad. För att få en så bra tillvaro som möjligt räcker det inte med att få hörapparater och andra praktiska förutsättningar. Det gäller också att vara öppen för ny kunskap och komma till insikt om egna möjligheter och begränsningar. Du behöver bli ”expert” på din egen hörselnedsättning.

När du bearbetar information och tolkar nya intryck använder du hjärnans arbetsminne.
Om du inte direkt uppfattar vad en person säger behöver du använda arbetsminnet för att gissa och fylla i luckorna, och när det kanske visar sig vara fel får du göra nya gissningar. Om det är så här hela tiden – att du ständigt har svårt att höra och blir tvungen att gissa och försöka fylla i luckor – tvingas ditt arbetsminne arbeta frenetiskt.

Det här är förklaringen till att personer med hörselnedsättning ofta blir tröttare än andra av att lyssna. Det innebär också att hörselskadade som arbetar eller studerar måste orka med ett omfattande dubbelarbete. Förutom själva arbetet gäller det också att anstränga sig för att hänga med i det som sägs, kontrollera att inget missuppfattats och kanske ta igen missad information.

När hjärnan måste ägna sig åt att tolka och gissa blir det svårt att få utrymme för att dra slutsatser och formulera sig. Då är det lätt att känna sig i underläge, att inte riktigt räcka till. Det kan också ge en känsla av utanförskap, inte minst när man missar skämtet som alla skrattar åt.

Hörapparater, hörhjälpmedel och bra ljudmiljö underlättar, och gör att de flesta orkar mer. Men det löser inte hela problemet. Som hörselskadad gäller det att få tid och utrymme att lyssna och vara delaktig på sina villkor, och att omgivningen förstår varför.

Även en lättare hörselnedsättning påverkar vår förmåga att höra och samtala. Att uppfatta vad andra säger handlar ju inte bara om vad som sägs utan hur det sägs. Tonfallet, rytmen och tempot i talet ger viktiga signaler, och en hörselnedsättning gör att sådana nyanser blir betydligt svårare att fånga.

Även personer som hör bra kan ha svårigheter att hänga med i samtal när de träffar någon som har en dialekt som de inte alls är vana vid, eller om de kommunicerar på ett annat språk än sitt modersmål. Melodin är annorlunda och det blir plötsligt svårare att hänga med. Ungefär så är det att ha en hörselnedsättning och försöka uppfatta vad som sägs på det egna språket – och det är extra svårt att uppfatta främmande dialekter, olika brytningar och andra språk.

Flera studier visar att det är lättare att uppfatta tal med två öron än med bara ett öra. Information från två öron är till nytta när hjärnan ska tolka ljudet. Samma ljudvåg träffar ena örat på ett annat sätt än det träffar det andra. Utan att vi är medvetna om det uppfattar hjärnan skillnaden och kan dra slutsatser om var ljudet kommer ifrån och om ljudets egenskaper. Risken för att vi missar viktiga ljud blir också mindre.

Det här innebär att en ensidig hörselnedsättning gör att vi hör sämre överlag, samtidigt som vi saknar en stor del av riktningshörseln. Det här förklarar också varför personer som hör dåligt på båda öronen ska ha två hörapparater, och varför ensidigt döva/hörselskadade kan ha stor nytta av så kallade cros-apparater, som överför ljud från det döva/hörselskadade örat till det hörande.

Hörapparater kan innebära ett rejält lyft för personer med nedsatt hörsel, om de är individuellt anpassade utifrån hörsel, livssituation och olika lyssningsbehov.  En helt ny ljudvärld öppnar sig, och vardagen blir betydligt enklare.

Allt fler som har förlorat sin hörsel får i dag hörselimplantat, framför allt CI/EAS. Det är en inopererad hörapparat, som omvandlar ljud till elektriska impulser, och gör det möjligt att höra igen, i varierande utsträckning. En del går från att vara helt utanför talade samtal till att kunna delta i samtal igen.

Men både hörapparater och hörselimplantat har sina begränsningar. Det beror på att apparaterna förstärker ljud, men de kan inte återge ”hörselskärpan” – förmågan att uppfatta ljudnyanser, sortera ljud och automatiskt skilja störande bakgrundsljud från tal och annan viktig information. Detta gäller särskilt vid hörselskador som sitter i innerörat och hörcellerna, sensorineural hörselnedsättning.

Riktningsmikrofoner och program som dämpar bakgrundsljud kan hjälpa, men löser inte hela problemet.

Personer med hörapparat/hörselimplantat behöver därför tillgång till teleslinga och liknande kommunikationslösningar, som skapar bättre förutsättningar för att höra i situationer med långa talavstånd och med bakgrundsljud som till exempel möten, föreläsningar och i klassrum.

Bra ljudmiljö är viktigt för alla hörselskadade, men särskilt stor betydelse har det för hörselskadade barn, äldre och personer med annat förstaspråk. Forskning visar att för vuxna som hör bra behöver det som sägs vara minst 10 decibel starkare än bakgrundsljudet för att det ska gå att uppfatta utan besvär. För barn med hörselnedsättning behöver skillnaden vara minst 25 decibel

Vokaler överröstar konsonanter

Svenska är ett språk som är rikt på konsonanter. Konsonanterna står för ungefär 90 procent av informationen i det som sägs, men bara 10 procent av energin. Med vokalerna är det tvärtom De står för 90 procent av energin, men bara 10 procent av informationen.
Det här drabbar hörselskadade på två sätt. Dels går stora delar av informationen förlorad, eftersom de vanligaste hörselnedsättningarna innebär att konsonanterna blir svåra att uppfatta. Dels dränker de ”energirika” vokalerna de konsonanter vi faktiskt hör, särskilt i lokaler med bristfällig ljudmiljö.

Många lokaler har ett eko (efterklangstid) som gör att vokalerna framhävs, vilket gör att de ”maskerar” (överröstar) konsonanterna Finns det även andra lågfrekventa, störande ljud i lokalen, till exempel fläktljud och sorl, blir det ännu svårare att höra vad någon säger.

Hjärnans hörselbark behöver träning för att hålla sig i form. Om du förlorar din hörsel börjar hjärnan efter en tid omorganisera sina nervceller. Det tar ganska lång tid, men efter omkring tio års dövhet börjar hjärnan tappa förmågan att hantera ljudinformation.

Något liknande sker när bara en del av hörseln försvinner. Den som under lång tid inte hör i vissa frekvensområden vänjer av hjärnan med sådana ljud. Det brukar gå bra att bli van vid hörapparater, men det tar ofta längre tid om man har väntat länge med att skaffa hjälpmedel. Ljuden i den första hörapparaten kan därför upplevas som störande och obehagliga. Nervceller i hjärnan som arbetade med de frekvenser som nu plötsligt hörs igen kan ha börjat jobba med annat. Då gäller det att träna så att nervcellerna återgår till sitt gamla ”arbete”.

För personer som får CI/EAS kan det ta ännu längre tid att lära hjärnan att uppfatta och tolka ljud. Det beror bland annat på hur lång tid som gått sedan hörseln försvann.