Nytt kulturpris för hörselskadade till Hampus Sjöberg och Teater Hipp-Happ 

En ung konstnär med färgsprakande lyskraft och en teatergrupp som utmanar normer med humor och svärta.
Hampus Sjöberg och Teater Hipp-Happ belönades på tisdagen med Jan-Peter Strömgrens Kulturpris – ett helt nytt kulturpris för hörselskadade.

Jan-Peter Strömgrens Kulturpris 2021 är på totalt 20 000 kronor och delas ut av en fond, instiftad av Hörselskadades Riksförbund (HRF). Priset inspirerades av Jan-Peter Strömgren, HRFs förbundsordförande 2000-2016.

”Berikar och förnyar” kulturlivet

– Med det här priset vill vi hylla hörselskadades omistliga insatser inom svenskt kulturliv, förklarade HRFs förbundsordförande Mattias Lundekvam vid tisdagens prisutdelning.
– Med sina unika erfarenheter och perspektiv på livet och samhället berikar och förnyar hörselskadade konsten, teatern, dansen, litteraturen, filmen, musiken och andra kulturformer. Vad vore vårt kulturliv utan denna kreativa rikedom?

”Skapar och existerar på egna villkor”

Konstnären Hampus Sjöberg (Michael Artz), 26, från Borlänge får priset för att han väljer att ”lysa, skapa och existera på sina egna villkor”, enligt motiveringen. Hans färgstarka konst ”gömmer inte undan eller neutraliserar, liksom de kläder han skapar och bär”. ”Han lyfter fram sina hörapparater som blixtrande juveler – pimpade, så de är omöjliga att inte se – och skapar glädje och nyfikenhet kring hörselnedsättning.”

”Ingjuter hopp och mod”

Teater Hipp-Happ är en teatergrupp av hörselskadade inom HRF-föreningen i Stockholm. Namnet Hipp-Happ kommer från ”happ”, som är ett slanguttryck för hörapparater bland hörselskadade.
Teatergruppen får priset för att de lever upp till HRF-devisen ”stark, synlig, hörselsmart” och för att de sedan 2010 ”väckt igenkänning och spridit kunskap om hur det är att leva med en hörselskada”, säger motiveringen. ”I självupplevda, tankeväckande berättelser beskriver gruppen med humor och svärta de många utmaningar hörselskadade möter i samhället. Teater Hipp-Happ ingjuter hopp och mod i sin hörselskadade publik. Samtidigt skapar de insikt hos såväl närstående som hos beslutsfattare med makt att förändra och förbättra hörselskadades livssituation.”

Delas ut av hörselskadade

Jan-Peter Strömgrens Kulturpris delas ut till hörselskadade personer verksamma inom kulturområdet av en jury av hörselskadade. Årets jury bestod av Mattias Lundekvam (HRFs förbundsordförande), Jonas Sahlberg, (HRFs förbundskassör), Jan-Peter Strömgren (HRFs tidigare förbundsordförande), Thomas Lindberg (musiker/sångare) och Tove Lagerqvist (författare).

---

Pristagarnas tacktal och diplom

Klicka på bilden ovan för att se diplom och motivering i större storlek.

Hampus Sjöbergs tacktal

– Jag skulle först vilja tacka Jan-Peter Strömgren och Hörselskadades Riksförbund för denna fina utmärkelse. Detta betyder väldigt mycket för mig, speciellt under dessa tider. Och att det är från en organisation som arbetar för allas rätt att fungera olika, oavsett hörselvariation, i Sverige.

– Jag har sedan jag var liten varit väldigt trygg i min hörselskada och alltid varit ”ett” med mina hörapparater. Det betyder inte att det inte har varit tufft och att det var stunder när det varit extra kämpigt, men jag har alltid haft den inställningen sen jag var liten att vända motgångar, se ljuset och fortsätta när det känns hopplöst, för det finns alltid en lösning till slut. Som när jag pimpade mina hörapparater med massa paljetter och stenar, och fick en massa reaktioner från min omgivning.

– I mitt skapande har jag jobbat mycket med skapa världar, och att skildra och fånga mitt intryck av min konstnärliga vision av världen med mina åsikter, värderingar och kreativa uttryck. Det var när jag målade en av mina senare tavlor som jag reflekterade över att jag hade målat mina hörapparater väldigt synligt på konstverket. I samma stund reflekterade jag även över att jag aldrig har gått på en utställning eller sett en konstnär som målat hörapparater i sina verk. Det finns absolut nånstans i världen, men inte aktivt här i Sverige. Och det är något som jag vill förändra.

– Eller att vara den förebilden som jag inte hade när jag var liten. En konstnärlig kreatör som verkar professionellt i världen och är stolt över sin hörselskada, och är en inspiration för andra. Båda att vara stolt i sin hörselvariation men även att följa sina drömmar och mål.

– Detta kulturpris känns som erkännande för den resan som jag hittills har tagit, och den resan som fortsätter.

– Återigen, stort tack! Och så skulle jag vilja tacka er för den skillnad som ni gör för så många människor över hela landet. Tack!

---

Klicka på bilden ovan för att se diplom och motivering i större storlek.

Teater Hipp-Happs tacktal (genom Jan Simonsson)

– Teater Hipp-Happ är tacksamma och stolta över att vara bland dem som får ta emot Jan-Peter Strömgrens kulturfonds pris första gången det delas ut. Vi som syns i bild från gruppen är Ewa Ericsson, Vivian Wollmo, Maud Holmberg, Claes Mattson, Magnus Nordström och jag, Jan Simonsson. Vi saknar en medlem, Irene Montero, och vill också låta tidigare medlemmar i gruppen få del av äran.

– Att anses leva upp till devisen ”stark, synlig och hörselsmart” är sannerligen smickrande, och vill jag påstå, helt korrekt i Teater Hipp-Happs fall. För egen del, som ”normalhörande” teaterledare för en teatergrupp bestående av skådespelare med olika grader av hörselskador – både barnhörselskadade och vuxenhörselskadade – har jag under de elva år som gruppen varit verksam, verkligen bevittnat hur just såna styrkor fungerar i praktiken.

– Varje gång vi träffas slås jag av hur starka alla gruppens medlemmar är, för det krävs en sällsynt styrka för att betvinga en funktionsnedsättning som egentligen borde omöjliggöra skådespelande. Ibland har den styrkan haft sånt genomslag att åskådare inte ens förstått att skådespelarna har varit hörselskadade, och det har genom åren fått oss att ompröva vår inställning till hur teater med hörselskadade på scenen ska se ut. Ska det göras på teaterns villkor, eller på de hörselskadade skådespelarnas villkor? Vi har gått från att spela en kabaré som var anpassad till en hörande teaterpublik, till att laborera med teater som faktiskt måste göra halt inför de hörselmässiga problem som uppstår. Det arbetet var vi mitt uppe i när pandemin slog till.

– Synliga har vi alltså inte kunnat vara under de senaste 18 månaderna, och innan dess ägnade vi lång tid åt att jobba fram material till en ny föreställning på hörselskadades premisser – ett arbete som vi hoppas kunna återuppta i någon form när samhället öppnar upp igen. För vi vill verkligen synliggöra hörselskadades situation. Det var själva idén med att skapa en teatergrupp, en idé som kläcktes av Karina Hell Andersson och Gullevi Taxén på HRF Stockholm 2009.

– Slutligen tvingar skådespelandet oss att hitta nya hörselsmarta lösningar. Lösningar som i sig är en provkarta på hur taktiska, förutseende och street-smarta hörselskadade måste vara för att vara delaktiga i det vardagliga livet ute i samhället.

– På teaterscenen blir sån smartness ännu tydligare. Hur gör man som hörselskadad skådespelare när man ska göra entré vid en bestämd stickreplik, utan att kunna höra stickrepliken när man väntar utanför scenen? Efter många föreställningar kom vi på att låta alla skådisar vara på scenen hela tiden, så att man tydligt kunde se sina stickrepliker. En lektion i hur samhället borde tillgängliggöras, istället för att personer med funktionsvariation ska anpassa sig.

– Teaterscenen brukar kallas för ”de tiljor som föreställa världen” och för vår del är både teaterns innehåll och sättet vi spelar teater, en metafor för hur vi vill att den ”riktiga” världen ska se ut för att livet som hörselskadad ska bli drägligare.

– Än en gång ett stort, innerligt tack för att Teater Hipp-Happ har fått ta emot det här fina priset.