Bra ljudmiljö – ett måste för hörselskadade

En hörselnedsättning innebär att ljudet hörs svagare, ­samtidigt som det förvrängs och blir otydligt. Man kan säga att hörseln har en sämre upplösning vid hörselnedsättning. Därför har hörselskadade också svårt att uppfatta tal i lugna ­ljudmiljöer. En hörselnedsättning försämrar också förmågan att sortera bort oönskade ljud, till förmån för de ljud vi vill höra. Störningströskeln är helt enkelt lägre. Det här innebär att i miljöer med mycket omgivningsljud blir det svårt för ett hörselskadat öra att urskilja samtal; röstljudet flyter ihop med de andra ljudintrycken. Dålig ljudmiljö gör det alltså ännu svårare för alla som hör dåligt.

Hörselskadade behöver i genomsnitt 10 decibel lägre ljudnivå i omgivningen än personer med normal hörsel för att kunna följa med i ett samtal (S. Arlinger 1999). Det ­betyder att även svagt buller, till exempel sorl, kan vara ett kommunikationshinder för personer som hör dåligt. ­Hörselskadade barn, äldre och personer med annat ­förstaspråk behöver ännu större skillnader i ljudnivåer mellan tal och bakgrundsljud.

Vokaler överröstar konsonanter

Svenska är ett språk som är rikt på konsonanter. Konsonanterna står för ungefär 90 procent av informationen i det som sägs, men bara 10 procent av energin. Med vokalerna är det tvärtom, de står för 90 procent av energin, men bara 10 procent av informationen.
Det här drabbar hörselskadade på två sätt. Dels går stora delar av informationen förlorad, eftersom de vanligaste hörselnedsättningarna innebär att konsonanterna blir svåra att uppfatta. Dels dränker de ”energirika” vokalerna de konsonanter vi faktiskt hör, särskilt i lokaler med bristfällig ljudmiljö.

Många lokaler har ett eko (efterklangstid) som gör att vokalerna framhävs, vilket gör att de ”maskerar” (överröstar) konsonanterna. Finns det även andra lågfrekventa, störande ljud i lokalen, till exempel fläktljud och sorl, blir det ännu svårare att höra vad någon säger. Se bilden: ”A” i ”Hans” maskerar konsonanterna ”H”, ”N” och ”S”, vokalen ”A” maskerar och överröstar alltså de informationsrika konsonanterna.

Ungefär 500 000 svenskar använder hörapparater. För hörapparatanvändare är hörapparater ett hjälpmedel och en grundläggande förutsättning för att kunna studera, jobba och umgås med familj och vänner. I dåliga ljudmiljöer förstärker hörapparater nästan alla ljud. Hörapparater kan inte skilja mellan önskade och oönskade ljud. Hörapparater återger inte heller ”hörselskärpan” – förmågan att uppfatta ljudnyanser och automatiskt skilja störande bakgrundsljud från viktig information. I ett hörselskadat öra flyter allt ihop.

Men teleslingor minskar ljudmiljöproblemet

Med hjälp av hörteknik som teleslingor och FM-system kan ljud överföras trådlöst (elektromagnetiskt eller via radiovågor) från till exempel en ljudanläggning direkt till hörapparater. Ljudkvaliteten blir bättre, eftersom olika omgivningsljud – steg, fläktsus, skrapande stolar med mera – hörs mycket lite eller inte alls i hörapparaten. Det som framhävs är istället det önskade ljudet, till exempel tal.

För att minska problemet med störande ljud i olika offentliga och publika lokaler – aulor, sammanträdeslokaler, teatrar, biografer med mera behövs fungerande teleslingor eller motsvarande teknik.

Tabellen visar hur mycket ”signal-brus-förhållandet” kan förbättras med olika åtgärder. Det som ger den största förbättringen – utan konkurrens – är hörapparater i kombination med hörhjälpmedel, till exempel teleslinga och extern mikrofon.