Malmgårdsvägen
Malmgårdsvägen 2019 och 1906.
Malmgårdsvägens äldsta namn är Vintertullsgatan. Stadstullen, den så kallade Lilla tullen som inrättades 1622 innebar att bönderna skulle betala tull på alla ”ätliga och slitliga varor” som de förde in i staden för att sälja. Tullportar byggdes vid de stora infartsvägarna och på de ställen där bönderna vintertid kunde ta de lättkörda vägarna över isen. Vid stranden till Hammarby sjö låg en sådan vintertull.
Namnet Malmgårdsvägen kommer från Groens malmgård (uttalas “grön”), som köptes i början av 1700-talet av den holländske trädgårdsmästaren Werner Groen. Norr om gården anlade han en stor handelsträdgård. Malmgården i karolinsk stil finns fortfarande kvar innanför ett rött plank med adress Malmgårdsvägen 53. Den är den enda kvarvarande av sin typ i Stockholm.
Det gamla Hammarby tullhuset som låg i hörnet nuvarande Malmgårdsvägen / Ljusterövägen revs dock 1907.
Den långa raden av låga byggnader längs Malmgårdsvägens norra sida är en väl bevarad industrimiljö från 1700- och 1800-talen. Här fanns bryggeri, slakteri och textilfabriken Barnängens manufaktur. Vid Malmgårdsvägen 55 ligger “Längan”, “Huvudbyggnaden” och “Fabrikshuset”, alla i en lång rad.
Bebyggelsen utgör ett så kallat reservatsområde. Det är en samling byggnader i ett kulturhistoriskt värdefullt område. Husen ägs och förvaltas av AB Stadsholmen.
Malmgårdar i Stockholm betecknar en typ av byggnader på Stockholms malmar uppförda under 1600- och 1700-talen. Ofta var de herrgårdsliknande och användes oftast som sommarboställe eller fritidshus för adels- och borgarklassen som bodde i dagens Gamla stan.
Idag finns 38 malmgårdar bevarade, de flesta på Södermalm.
Malm betecknar områden utanför stadskärnan. Namnet har sitt ursprung i verbet mala, i betydelsen mald sten, sönderkrossad sten, det vill säga grus, sand och morän.