Personporträtt: Yvonne Poulsen

Under hörselveckan publicerar distriktet personporträtt där läsarna får lära känna några av våra aktiva medlemmar lite bättre. Dagens porträttperson är Yvonne Poulsen, sekreterare i Hörselskadades förening i Haninge-Tyresö.

Yvonnes hörselresa

Yvonne har inte själv någon hörselskada, men det har hennes sambo. Det innebär att Yvonne både fått inblick i hur vardagen för personer med hörselskada ser ut och har egen erfarenhet av att vara anhörig till en person med hörselskada. Under uppväxten träffade Yvonne ibland barn som hade olika grader av hörselnedsättning ”men då var det teckenspråk som gällde, vilket man inte lärde sig.” Senare hade Yvonne en arbetskamrat som var gravt hörselskadad, så när hon träffade sin sambo Hans märkte hon att han var hörselskadad innan han berättade det för henne.

Några viktiga lärdomar som Yvonne lyfter är att hon förstått hur många typer av hörselskador det finns och hur svårt det kan vara att få hjälp på rätt sätt. Hon har också märkt hur mycket energi det krävs för att få folk att förstå att en person som har hörapparat inte har lika bra hörsel som en person som inte har en hörselskada.

Yvonnes engagemang i HRF

När Yvonnes sambo Hans blev invald i styrelsen för Haninge-Tyresö blev Yvonne också intresserad av att engagera sig. Yvonne, som beskriver sig som en föreningsmänniska, blev medlem och deltog i diverse sammankomster. Efter ett år blev hon sekreterare i föreningen.

Yvonne berättar att hon intresserade sig för det mesta som rörde hörsel. Hon ville lära sig mer då hon förstod vilka utmaningar en person med hörselnedsättning möter. Hon tycker att Slingkollen och de hörseltester som föreningen utför i olika sammanhang är bra. ”Hörseltesterna vi gör blir ibland en väckarklocka för normalhörande och för de som tror att de hör bra, men får reda på att de borde uppsöka en audionom.” Hon påpekar också att många verkar tro att det bara är gamla som har hörselnedsättningar.

Framtiden

I framtiden hoppas Yvonne att de styrande politikerna ska förstå att de måste göra något för att få hörselskadade att vara en del av samhället i stort och för att de inte bli diskriminerade i olika sammanhang. Det handlar till exempel om textning på tv, att slippa hög bakgrundsmusik överallt och fungerade slingor. ”Även jag som hörande störs väldigt mycket av hög musik både i tv och i affärer” konstaterar hon.