Personporträtt: Agneta Österman Lindquist

Under hörselveckan har distriktet publicerat personporträtt där läsarna fått lära känna några av våra aktiva medlemmar lite bättre. Under porträttseriens sista dag har distriktsordförande Agneta Österman Lindquist ordet.

Min hörselresa

När jag just börjat skolan upptäcktes att jag hade en lindrig hörselnedsättning, som man sa skulle växa bort. Det gjorde den inte. Tvärtom. I tonåren fick jag tinnitus och jag tappade min tidigare så fina musikhörsel. Tonerna stämde inte längre och det blev plötsligt jobbigt med skolan. Jag som älskade att lära mig saker fick allt sämre betyg. Gymnasiet fullföljde jag aldrig.

Försämrad hörsel och ny chans till utbildning
Hörseln försämrades successivt, jag började motvilligt med hörapparater i 25-årsåldern. Tjutande monster som kliade. Men de var nödvändiga. Jag hade enbart hörande omkring mig och förståelsen för min situation var dålig både hos mig och omgivningen. Diskanthörseln försvann och konsonanterna med den. Jag blev beroende av läppavläsning för att kunna uppfatta tal.

När jag var i 40-årsåldern fick jag gå en distanskurs via dator på komvux och upptäckte en möjlig väg till revansch på min dåliga utbildning. Jag läste in gymnasiebehörighet och studerade på universitet. Allt på distans. Datorer och deras användning blev min grej och min möjlighet till kommunikation med omvärlden.

Vägen till CI och HRF
När jag var 45 läste jag på nätet om något som hette cochleaimplantat, en operation som kunde återge lite hörselförmåga. Jag funderade och insåg att jag inte hade något att förlora. När jag bestämt mig kontaktade jag hörselvården och påbörjade en resa som fortfarande pågår. Mitt CI, som jag fick 2002 fungerade väldigt bra. Jag sökte mig till andra som upplevt samma sak och hamnade i CI-föreningen i Stockholm där jag kände mig omedelbart hemma. Vilken grej att möta andra i tillgänglig miljö och dessutom folk som förstod. Folk man kunde skratta ihop med åt dråpliga hörselupplevelser. Folk som snällt slutade prata medan man bytte batterier.

Mitt engagemang i HRF

Jag engagerade mig först i CI-föreningen och kom sedan med på en förbundskurs inom HRF och fick upp ögonen för vilken stor organisation det här är. Så många delar, så många viktiga frågor. Och det bästa av allt – så mycket kunskap att få kring min egen hörsel och dess konsekvenser, möjligheter och begränsningar. Det gav, och ger fortfarande mycket mer än det tar.

Förtroendevald
Vid årsmötet 2010 valdes jag för första gången till distriktsordförande och två år senare blev jag även invald i förbundsstyrelsen. Otroligt hedrande. Och inspirerande. Men också ganska krävande, för det händer mycket i en så här stor organisation och kanske framför allt i omvärlden. Det är en utmaning att hänga med i allt.

Hjärtefrågor
Mina egna hjärtefrågor är framför allt att få ordning på hörselvården i Stockholms län. Det är fruktansvärt att så många blir lurade att betala stora pengar för något de har rätt till gratis och det är lika illa att hörselmottagningarna ägs av hörapparatindustrin. Så många far illa av detta system och bara politikerna kan ändra på det. Många politikermöten blir det.

En annan fråga som engagerar är hörslingor. Visst finns de på många ställen, men de fungerar inte alltid som avsett. Därför tycker jag att det Slingkoll-projekt som många av distriktets medlemmar nu engagerar sig i är klockrent. Varje lokal som blir bättre på det här är en vinst för oss som behöver slinga. Textning är också en viktig fråga, både på TV, bio, teater och webb. Det är jätteviktigt för vår delaktighet

Sist, men absolut inte minst, behöver vi bli bättre på att få med oss yngre personer med hörselskada. Många far illa på sina arbetsplatser med kontorslandskap, dålig ljudmiljö och svårigheter att få de hjälpmedel som behövs. Det finns engagemang i de här frågorna och vi måste fånga upp det.

Engagemang och gemensamma krafter
Engagemang behöver inte betyda att man måste sitta i en styrelse, det kan betyda att man kommer med förslag på förbättringar, vågar ställa berättigade krav och kanske samverkar med andra som har samma behov och önskemål kring en viss fråga. Driva fram tillgång på hörslinga, driva fram att teatern är tydlig med var man ska sitta för att få bra ljud, driva fram att företagets informationsfilm är textad. Med HRF i ryggen blir rösten starkare. Vi är trots allt över 200 000 i Stockholm med nedsatt hörsel som kan hjälpas åt och min ambition är att vi ska göra det tillsammans.