Ny organisationssekreterare till kansliet

I augusti ansluter en ny medarbetare till distriktskansliet. Ingalill Björkstrand kommer närmast från DHB:s kansli i Örebro och tillträder efter sommaren tjänsten som organisationssekreterare på Hörselskadades distrikt i Stockholms län. Nedan presenterar hon sig närmare.

Med start den 12 augusti 2019 kommer jag att börja tjänsten som organisationssekreterare hos Hörselskadades distrikt i Stockholms län, vilket jag ser fram emot av flera skäl. Dels kommer jag att få ingå i en stor och tongivande organisation på hörselområdet och dels kommer jag att växla spår från SJ till SL när det gäller mina jobbresor. För mig personligen kommer det att bli mycket skönt att slippa övernattningslägenhet och veckopendlande till Örebro.

Mitt engagemang för döv- och hörselfrågor började med att min son blev döv i samband med sjukdom, vilket efter några år ledde till att jag gick med i DHB både lokalt i det östra distriktet och på riksplanet. Jag var förbundssekreterare 1996-2008 i Riksförbundet för döva, hörselskadade barn och barn med språkstörning, DHB. Efter några års uppehåll var jag tillbaka i verksamheten 2010 och sedan dess har jag arbetat på DHB:s kansli i Örebro.

DHB har ett litet kansli och arbetsuppgifterna har skiftat under åren. Jag har arbetat med läger och konferenser, intressepolitik, representation i brukarråd och nätverk, medlemsvård, diverse administration och olika projekt. Det har varit allt ifrån att kopiera underlag till styrelsemöten till att medverka i arbetsgrupper inför sammanställning av handikapprörelsens skuggrapport till FN.

Tillgänglighet är ett område som jag alltid intresserat mig för. Som småbarnsförälder låg intresset på tillgänglighet till ett gemensamt språk i familjen för en fungerande kommunikation i vardagen. Som tonårsförälder handlade det om tillgänglighet i kommunikation i det offentliga rummet rent generellt, med tillgång till visuell information på till exempel bussar, tåg och i vänthallar. Under åren har jag haft föräldrafokus, men då sonen vuxit upp samtidigt som min egen hörsel försämrats och min tinnitus tilltagit har en viss perspektivförskjutning skett. Ljudmiljön på caféer och restauranger är i många fall rent förskräcklig och fortfarande är det stora brister i informationen inom kollektivtrafik. Det finns oerhört mycket i samhället som behöver förbättras och det känns spännande och inspirerande att få delta i det arbetet inom HRF.

Ingalill Björkstrand