Kritik mot Fritt val i media

Hörselskadades Riksförbund har fått mycket medieutrymme i och med att Hjälpmedelsutredningen, som blev offentlig i förra veckan, kritiserar Fritt val av hjälpmedel. Läs mer om vad som hänt här nedan.

Den 31 maj lämnade Hjälpmedelsutredningen över sitt slutbetänkande
”På lika villkor! Delaktighet, jämlikhet och effektivitet i hjälpmedelsförsörjningen” (SOU 2017:43) till regeringen.
I betänkandet ställer sig utredningen kritisk till systemet med Fritt val av hjälpmedel. Utredningen är den tredje instansen, efter Statens medicinsk-etiska råd (SMER) och Socialstyrelsen, som kritiserar systemet med Fritt val av hjälpmedel.

Hörselskadades Riksförbund (HRF) har uppmärksammat utredningens ställningstagande i media med inslag både i SVT Rapport, TV4-nyheterna och en debattartikel i Dagens Samhälle, där distriktets ordförande Jonas Sahlberg står som en av tre avsändare. I nyhetsinslagen har personer berättat om hur de köpt hörapparater utan att ha fått riktig information om landstingets sortiment. Det framkommer även att audionomernas bonus hos företaget Audika påverkas om patienten väljer ur det privata utbudet istället för landstinget. Detta är något som även Svenska audionomföreningen har reagerat på då de anser att det inte blir en etisk korrekt bedömning om man har personliga incitament när man ska hjälpa patienten med hörselrehabilitering.

För länkar till de olika nyhetsinslagen se HRF:s hemsida!

Nedan finns Hjälpmedelsutredningens sammanfattande slutsats om Fritt val av Hjälpmedel:

Utredningen gör, mot bakgrund av den kritik som framkommit i flera sammanhang, bedömningen att den ökade möjligheten till val som införts genom patientlagen – i förening med breda upphandlade sortiment – är ett bättre sätt att tillgodose önskemål om delaktighet och valfrihet än fritt val av hjälpmedel i sin nuvarande form. Reformen kan vid en utvidgning antas bli mycket kostsam för samhället, utan att man för den skull ser några tydliga fördelar med modellen för enskilda. Tvärtom finns tecken på att människor påverkas till att betala mer än nödvändigt. För vana hjälpmedelsanvändare, som är väl insatta i sina behov och inte behöver så mycket stöd, kan fritt val av hjälpmedel fungera bättre än för andra. Helt avgörande för att fritt val av hjälpmedel ska fungera är dock att alla användares rätt till saklig och oberoende information säkerställs inför valet av hjälpmedel, något som inte verkar vara fallet i dag (i vart fall på hörselområdet). Det kan vidare ifrågasättas om förskrivare likabehandlar sina patienter i fråga om deras rätt till information om fritt val, även om detta torde sammanhänga med kopplingen till beslutet om egenvård, som är en nödvändig förutsättning för att modellen alls ska kunna tillämpas i det enskilda fallet. Från likabehandlingssynpunkt kan också ifrågasättas lämpligheten av att landsting/kommun erbjuder möjligheten att välja hjälpmedel bara på vissa hjälpmedelsområden. Inte heller bidrar den nuvarande ordningen till att skapa en ökad likvärdighet över landet. Utredningen ifrågasätter om sjukvårdshuvudmännen överhuvudtaget bör erbjuda fritt val av hjälpmedel med tanke på den kommunala likabehandlingsprincipen, de potentiellt höga kostnaderna samt användares låga tilltro och upplevelse av delaktighet. Utredningen har inte funnit något enkelt sätt att reformera modellen för att komma till rätta med bristerna.

Klicka här för att läsa hela utredningen ”På lika villkor! Delaktighet, jämlikhet och effektivitet i hjälpmedelsförsörjningen” (SOU 2017:43).