Audism – diskrimineringen som sällan nämns
Av Ann-Charlotte Parker
För några år sedan lärde jag mig ett nytt ord: audism. Det är fortfarande okänt för många, men sätter namn på erfarenheter som både döva och hörselskadade känner igen.
Begreppet myntades 1975 av den döve amerikanske språkforskaren Tom L. Humphries. Institutet för språk och folkminnen beskriver audism som ett normsystem där hörsel och tal ges företräde. Det kan märkas i samhällets strukturer, på arbetsplatser och i hur enskilda människor bemöts. Audism berör också hörselskadade som kommunicerar med tal, tecken som stöd eller skrivtolkning. (isof.se, gallaudet.edu)
Jag är gravt hörselskadad sedan födseln. I arbetslivet har jag fått höra att det skulle vara svårt att hitta uppgifter jag klarar av och att vissa saker vore för svåra för mig att lära mig. Jag har också fått förvånat beröm för att jag ”talar så bra svenska” och har klarat gymnasiet. Det som låter vänligt kan bli nedvärderande när förvåningen bygger på låga förväntningar.
När jag var inskriven på Ami-S Hörsel i Uppsala 1982–1983 blev min hörselkonsulent överraskad över att jag hade klarat högskolestudier. Jag bedömdes utifrån en föreställning om min hörsel, trots att mina studier redan visade vad jag kunde.
Audism kan också påverka hur vi ser på oss själva. Som ung dolde jag hörapparaten med långt hår och drog mig för att berätta att jag hörde dåligt. Jag hade tagit till mig omgivningens syn på hörsel som måttstock.
I dag är fördomarna ofta mindre uttalade. De kan visa sig som bristande anpassningar, utestängning från samtal eller antaganden om vilka arbeten någon kan ha. Även hemma kan förståelsen brista. Ett livligt gruppsamtal kräver mycket energi av den som hela tiden måste anstränga sig för att höra.
Jag önskar att HRF och landets föreningar uppmärksammar audism tydligare. Samtalsgrupper för medlemmar och anhöriga skulle kunna synliggöra erfarenheter från skolan, arbetslivet och familjen. Då blir det lättare att känna igen mönstren och förändra dem.
Sedan 2026 finns audism också i Svenska Akademiens ordlista. Det är ett välkommet steg. Men ordet gör störst nytta när vi använder det. Och vi kan också sätta ord på det vi ifrågasätt. (svenska.se, gu.se)
Källor: Institutet för språk och folkminnen, Svenska Akademiens ordlista och Gallaudet University.