Intervjuserie med distriktets styrelse: Agneta

Jag är Agneta med ett långt efternamn – Österman Lindquist – så kan det bli när man skaffar en ny man och vill ha samma namn som honom men också heta samma som barn och barnbarn. Två söner har jag och fem härliga barnbarn som växer alldeles för fort. I sommar fyller minstingen sju.

Jag blev medlem när jag fick mitt CI och för mig har HRF varit den viktigaste rehabilitering jag någonsin gjort. Att träffa andra, att engagera sig för förändring och tillgänglighet betyder massor för mig. Och många vänner har jag fått längs vägen.

Jag gick ju med i CI-föreningen och det tog lång tid, jättelång innan jag fattade hur allt hängde ihop, att det var skillnad på vår förening, Stockholmsföreningen och distriktet. Det var extremt rörigt. Egentligen fattade jag nog först vad distriktet var när jag vikarierade som ombudsman runt 2009. Sedan blev jag ordförande och jag gick på en förbundskurs där jag lärde mig massor om hela vår stora organisation. Först då fattade jag nog hur allt hänger ihop

Jag är distriktsordförande för andra omgången.

Mina sommarplaner pågår för fullt, jag sitter på Fårö och skriver dessa svar. Jag plockar smultron, beundrar raukar och gör många härliga löprundor längs havet. Jag tränar min unghund Jaxi och det blir många mysiga promenader med henne också.

Att tillåta sig att vila ibland, man behöver inte höra allt och framför allt inte jämt.