Sandy är här!

En glädjespridare med dröm om ett hörselsmartare Stockholm.

HRF Stockholms nya verksamhetsledare har starka värderingar om alla människors lika värde och rättigheter. Som barn till en gravt hörselskadad förälder har hon upplevt hur tufft livet kan vara om man inte hör och det driver hennes starka engagemang i hörselfrågor.

Sandy Wadnors engagemang i hörselfrågor är sprunget ur egna erfarenheter även om hon själv inte (ännu) har någon konstaterad hörselskada. Hon växte upp med en gravt hörselskadad mamma, den enda i släkten som hörde riktigt dåligt.
När hon var tretton år blev mamman helt döv utan att människorna omkring henne riktigt förstod att det var så, inklusive Sandy själv. Först när hon började studera TSS (Tecken som stöd) och senare till teckenspråkstolk kunde hon och mamman börja kommunicera på riktigt och först då förstod Sandy till fullo hur det är att inte höra och hur viktig kommunikationen är för att förhållanden mellan människor ska bli bra.

I juni utsåg styrelsen för HRF Stockholm Sandy till föreningens nya verksamhetsledare. I mitten av augusti började hon jobba, under ett minst sagt speciellt år att inleda ett nytt jobb i en förening där sociala aktiviteter är så centrala. Men Sandy räds inte utmaningar, snarare tvärtom har hon förmåga att se att ur svårigheter kan det födas något nytt och ibland bättre.
Det var i Botkyrka Sandy såg dagens ljus 1985. Sedan dess har hon bott på Söder och söder om Söder. Hon fick lära sig lite teckenspråk och var en fena på att läppavläsa som liten men inte tillräckligt för att ha en helt fungerande kommunikation med mamman, vars hörselnedsättning förvärrades successivt.
Själv hade mamman gått i hörselklass först i Gamla Stan och sedan i Alviksskolan, men det mesta hon kunde av teckenspråk hade hon lärt sig av döva arbetskamraten Barbro på den myndighet där hon arbetade. Det var ofta Sandy som fick rycka in som tolk i situationer där mamman inte hörde, som det är för många barn till hörselskadade och döva föräldrar.

Efter samhällsutbildningen med inriktning bild- och formlinjen på gymnasiet beslöt Sandy sig alltså för att studera till teckenspråkstolk, mest för att kunna kommunicera med mamman. Under gymnasietiden hade hon studerat TSS vid Wiks folkhögskola i perioder men hon ville lära sig mer.
– Efter tre år hoppade jag av utbildningen för då kunde jag tillräckligt för att kommunicera och jag kände ändå inte riktigt för att börja jobba som tolk.
Istället utbildade hon sig till förpackningsdesigner och fick nytta av sin kreativa ådra. Men hon kom aldrig att jobba inom den branschen för hennes mamma tipsade om ett ledigt jobb som informatör på Hörselskadades Riksförbund. ”De kan behöva din speciella hörselskadekompetens”, sa hon och hade alldeles rätt.
– Jag hade ju verkligen fått uppleva hur onödigt tufft och uteslutande livet kan vara för någon som är gravt hörselskadad eller döv och det är så fel tycker jag. Det finns så mycket okunskap inom vården också och det gör mig fly förbannad.

Ett exempel Sandy tar upp är att kontakter med hälsovården förväntas ske per telefon. I likhet med många andra barn till föräldrar med hörselskador var hon den som ofta fick sköta vårdkontakterna åt sin mamma och det ska barn inte behöva göra.
– Dessutom utmynnade samtalen ofta i att de skulle ringa upp min mamma senare. De hade liksom inte hört att jag precis sagt att hon inte kan höra i telefon och gett instruktioner om hur man kunde ringa via Tolkcentralen.

Sandy har jobbat med olika uppgifter inom HRF de senaste åtta åren – bland annat på Hörsellinjen, Hörteknik och som organisationsadministratör – och kände att det var dags att söka sig vidare till nya utmaningar. Därför blev hon glad när hon såg att Stockholmsföreningen sökte ny verksamhetsledare.
– Det är ju lite av ett drömjobb för mig. Stockholmsföreningen ligger alltid lite i framkant känns det som och jag har alltid sneglat på er och hoppats att det skulle finnas en plats för mig framöver hos er.

Hur vill du jobba hos oss?
– Det ska bli roligt att driva arbetet framåt och också att få träffa flera medlemmar, det gör man inte så mycket när man jobbar på förbundskansliet. Det passar mig bra att få testa idéer och hugga i med allt möjligt, som man kan göra i en lokalförening.
Förutom det viktiga sociala sammanhanget som föreningen utgör är det också politisk påverkan som lockar Sandy. Att kunna förändra och förbättra i grunden.
– Stockholm ska vara ett fungerande samhälle för alla, alla ska få finnas och vara accepterade som de är och kunna leva fullt ut.

Att börja jobba mitt under en pågående pandemi ser hon som jätteutmanande och något som ger både för- och nackdelar.
– Det tvingar ju oss att tänka nytt och det är alltid spännande. Kanske är det nu rätt tid att hitta nya målgrupper, att ses på andra sätt, att bli ännu mer tillgängliga för att kunna ta tillvara stockholmarnas intresse på bästa sätt.
Hon ser till exempel gärna att föreningen ska nå fler anhöriga eftersom det är en grupp som ofta förbises när det gäller funktionsnedsättningar överlag. Att en person i familjen har en hörselnedsättning påverkar alla anhöriga och de kan många gånger också behöva stöd och hjälp.
Även vuxendöva är en grupp som ska ha en självklar plats i föreningen.
– Alla ska känna sig välkomna och alla ska känna att de kan kommunicera hos oss!
Några färdiga manus och planer har Sandy förstås inte i det här skedet ännu. I höst ska hon lära känna föreningen och medlemmarna och tillsammans med övrig personal och styrelse se över hur föreningen kan utvecklas.
På höstmötet som hålls den 18 oktober kommer medlemmarna att få ta del av verksamhetsplanen för 2021 och där kommer nog Sandys inflytande att märkas.

Förutom engagemanget i hörselfrågor har hon också varit aktiv i Riksförbundet för social och mental hälsa där hon bland annat startade ungdomsföreningen Glädjekällan, och i Schizofreniförbundet där hon tillsammans med psykologer ledde läkepedagogiska stödgrupper för barn till psykiskt sjuka föräldrar.
– Jag har starka värderingar om alla människors lika värde och rättigheter och har alltid jobbat för att bidra till ett tillgängligare samhälle där alla får finnas på sina villkor.

Privat lever Sandy just nu intensivt familje- och småbarnsliv. Hon och sambon Daniel har nyligen köpt hus i utkanten av Södertälje och där huserar ofta fyra barn samtidigt: Sandys och Daniels gemensamma Edwin 3 år och Eston 1,5 år samt bonusbarnen Engla 14 år och Elio 16 år. Det betyder att det inte finns mycket tid över till annat på fritiden just nu.
Hemmet ligger en kort promenad från pendeltåget och på en halvtimme tar hon sig med det till Södermalm. Där planerar hon att parkera en cykel så att hon smidigt kan ta sig till Malmgårdsvägen.
– Även om jag bor i Södertälje så är det inte längre bort än en del av Stockholms förorter.
Så länge rekommendationerna kvarstår att de som kan ska jobba hemifrån ska också föreningens personal göra det, så i höst turas personalen om att vara på lokalen en dag var i veckan. Sandy kan man säkrast träffa på onsdagarna på Malmgårdsvägen 63A och hon vill gärna att medlemmar som kan och vill kommer in på en fika och pratstund.

Förresten är det inte helt sant att Sandy inte själv har en hörselnedsättning. Senaste hörselkontrollen indikerade en viss nedsättning och hon ska inleda en utredning eftersom hon upplever att hon börjat höra sämre.

Sandy kort och gott

Född: i Botkyrka 1985

Bor nu: i Södertälje

Familj: sambo Daniel Eneström, barnen Edwin 3 år, och Eston 1,5 år samt bonusbarnen Engla 14 år och Elio 16 år.

Ideella engagemang:
– Adjungerad styrelsemedlem i HRF Stockholm 2017-2018 (under föräldraledigheten).
– Styrelseledamot i RSMH, Riksförbundet för Social och mental hälsa, 2016
– Startade upp ungdomsföreningen Glädjekällan inom RSMH

Utbildning: Samhällslinjen inriktning Bild- och formlinjen på Nacka gymnasium, TSS-kurser på Wiks folkhögskola, Dövblind- och teckenspråkstolk på Södertörns folkhögskola (två av fyra år), Förpackningsdesign vid Nackademin yrkeshögskola, Praktisk PR, PR- och marknadsassistent vid Medborgarskolan, Organisation och kommunikation vid Mittuniversitetet.
Under åren på HRF har hon också gått flera kurser i hörteknik och ljudmiljö.

Intressen: Tycker om att dansa salsa och träna yoga så fort vardagen bjuder på ett lämpligt tillfälle. Tycker mycket om konst, både att titta på och att måla själv. De senaste åren har hon målat kroki och ägnat sig en del åt abstrakt konst.

Sandys hälsning till HRF Stockholms medlemmar:
Jag hoppas att alla håller sig säkra och friska nu. Kanske är det ett bra tillfälle nu att lära sig använda digitala sätt att kommunicera eller lära sig något annat nytt. Hör gärna av er till mig!

Kontakt: 08-462 24 38
sandy.wadnor@hrfstockholm.se

Välkommen till oss, Sandy!

Anne Sjökvist