Varmt tack till Kenneth Willman för sin spännande berättelse. Följ med:

Trevlig medlemsträff med Hörselskadades förening, HRF, Borlänge
 
En ljus novemberdag samlades vi för ännu en medlemsträff på Forum i Kvarnsveden. Trivseln och gemenskapen är tydlig, vi pratar, lyssnar och dricker gott kaffe och äter goda smörgåsar. Skickliga skrivtolkar skriver momentant och hjälper oss att ”höra” och att följa med på resan. Naturligtvis finns det också en väl fungerande hörslinga.
 
Iklädd tidstypiska kläder från 1920-talet får vi följa med Kenneth Willman om färder över Ålands hav och om postrodden som gick från Grisslehamn via Eckerö och vidare mot S:t Petersburg och ända till Moskva. Dagens berättelse beskriver hur ett gäng i Norrtälje bestämmer sig för att delta i den tävling som har startat för att hedra de ursprungliga postroddarna, roslagsbönder, som i ur och skur, snö och hårda vindar och med isar som varken bar eller brast kämpade för att leverera post från och till Sverige.
 
Tanken svindlar men redan på 1300-talet inleddes postrodden som sedan blev fastlagd av drottning Kristina på 1600-talet. Kenneth berättade så levande att vi nästan kunde känna vågorna, höga eller i avsaknad av, eller när de trevade fram i tjock dimma för att inte tala om den målande beskrivningen vi fick om sjösjuka.  Som tur var fick vi också följa de perfekta segelturerna som någon gång förekom.
 
Det här gängets båt hette Havtorn, gjord i ek, ca 8 meter lång och ca 2,5 m bred. Kan vi ens tänka oss hur tungt det kan vara att ro den? Tre man ror och en man är rorsman och uppgifterna alterneras under färden. Sträckan är ca 4 mil omräknat till landmil och den längsta tiden har tagit 12 timmar att ro! Det var inte tävlingsinstinkten som drev det här gänget eftersom man aldrig kom på bästa plats, utan det var utmaningen och vänskapen i gruppen.
 
För att hålla fast vid de gamla traditionerna tilläts endast sjökort och kompass och radarreflektor. Mobiltelefon eller surfplattor var alltså inte att tänka på. Tidsenliga kläder under rodden var ett krav.
 
Tävlingarna pågår fortfarande en helg om året och vi fick tipset att följa på plats i Grisslehamn.
 
Vi bugar och tackar Kenneth för en fantastisk berättelse! Varmt tack till alla som var med på färden!