Vårresa 22 maj

En härligt solig dag där varma vindar fläktade skönt inleddes vår första gemensamma vårresa i våra föreningar. Ljungbyföreningen steg på bussen först vid Mjälabuss garage i Berghem. Sedan drog vi mot Markaryd, Strömsnäsbruk och Traryd för att hämta upp resten av gänget. I Traryd äntrade vår guide för dagen Nils Svensson bussen. Turen gick sedan via ett sommarfagert landskap över Delaryd mot Älmhult. Nisse berättade om sulfitfabriken i Delaryd som när det var östliga vindar sände säregen doft över Traryd. Sulfit luktar skit och Sulfat luktar mat. 

Efter Älmhult åkte vi gamla vägen över Stenbrohult, Råshult och Diö. En väldigt vacker väg kantad av ljusgrön bokskog. Nils berättade om Björkelunds pensionat som varit ett välbesökt pensionat i nästan hundra år. Vi passerade Liatorp och tog oss ut på riksväg 23 för vårt första stopp på Grimslövs värdshus. Det bjöds på kaffe och smörgås och var välkommet strax innan kl 11. Resan startade ju redan kl 8.30 för Ljungbyresenärerna. 

Efter den välförtjänta förmiddagsfikan fortsatte färden mot Huseby där Nils berättade om Husebys historia på ett väldigt fint och målande sätt. Efter Huseby tog vi oss ner mot Åsnens nationalpark där vi skulle göra nästa stopp. Men innan dess passerade vi Skäggalösa en liten by med en fantastisk historia. Om Danerna som hade hört att kung Ale hade tagit alla män i byn för att kriga uppe i Svealand och därför var det bara kvinnor kvar i den lilla byn. Danerna tänkte då att det skulle bli ett lätt krigsbyte att inta den lilla byn. Men det fanns en kvinna där som hette Blenda och hon mobiliserade alla kvinnor i trakten när hon hörde vad Danerna hade i åtanke. Hon ordnade därför ett stort gästabud så när Danerna väl kom till byn så var bordet dukat med massor av mat, öl och brännvin men det var inga kvinnor där. Blenda hade sett till att de gömt sig i skogen. Danerna försåg sig av överflödet av både mat och dryck. Fulla och mätta så slocknade alla danerna. Då kom kvinnorna ut från skogen och dräpte alla daner. Kvinnans list är större än mannens förstånd som det heter. Därför heter byn Skägglösa idag och intill byn ligger Blodberget och Blodviken. Nils berättade för oss att kvinnorna i Värend hade tidigt en stark ställning och fick arvsrätt tidigare än i andra delar av Sverige. Som minne av Blenda och alla de modiga kvinnorna runt henne finns det ett rött band i Värendsdräkten.

Snart var vi framme vid Åsnens nationalpark och entrén Sunnanbron, där bussen stannade och vi kunde gå ut en stund och sträcka på benen. Åsnen är en stor sjö med ca 1000 öar och det har fraktats både timmer och annat längs med sjön och ner genom Mörrumsån och ner till Karlshamn. Åsnen är också känt för att det har funnits mycket kyrkbåtar i sjön. Folk tog sig via vattnet till kyrkan på gudstjänst.

Efter stoppet fortsatte bussen till Urshult över Sirkön som är känt för sitt fina klimat för fruktodling. Det odlas fortfarande mycket frukt på Sirkön men inte alls i den omfattning som det gjorde förr i tiden. I Urshult serverades god lunch och eftermiddagskaffe på Restaurang Rössviks Ladan. 

Efter lunch besökte vi Urshults vackra och mycket stora kyrka. Det är plats för över 700 besökare och det är den största landsortskyrkan i Växjö Stift. Kyrkorummet är väldigt brett och därför ser inte kyrkan så stor ut när man ser den från håll men när man kommer in blir man varse det stora rummet. Predikstolen är ovanför altarringen vilket också är ovanligt. De stora och vackra altarmålningarna är gjorda av en bondson från trakten Ludvig Frid som inte hade någon konstnärlig utbildning. Utanför kyrkan växte en hängask där historien säger att prästen Per Nyman hade förutspått att en hängask skulle växa upp där hans grav låg. När asken grenar nådde marken skulle det förutspå jordens undergång. Därför klipps askens grenar noggrant varje år.

Efter Urshult påbörjades hemfärden över Ryd, Lönsboda och Osby där vi fick höra Nils berätta om de olika orterna vi passerade. Ryds bilkyrkogård, korgtillverkningen i Lönsboda Fader Gunnar, Göingeflickorna och Brio i Osby. 

När vi kom till Markaryd igen lämnade Markarydsborna, bussen och färden fortsatte mot Ljungby. Trötta, glada och tacksamma var vi när vi kom fram. En riktigt härlig resa som vi alla var överens om att vi måste göra om med andra resmål. Vi tackade guiden Nils Svensson och Börje som körde bussen för Mjälabuss. 

Lite nedtecknade minnen från resan av 

Dan Krantz