Årsmötet 2018

HRF Finspång går i graven.
Återuppstår (förhoppningsvis) som en del i HRF Östra Östergötland (tidigare Norrköping-(Finspång-)Söderköping-Valdemarsvik).

Så var även årsmötet år 2018 avklarat. Som mötesordförande valdes vår ordförande i distrikt Östergötland, Bo-Göran Ahl. Det blev till viss del ett annorlunda möte, eftersom dess huvudsakliga syfta var att bereda vägen för HRF Finspång rakt ned i graven. Föreningen ska läggas ned för att återuppstå i ny skepnad innanför Norrköpings väggar tillsammans med Söderköping och Valdemarsvik. Vår ordförande Ulla har bestämt sig för att lämna sitt uppdrag. I Finspång har man aldrig brytt sig om att utse någon valberedning, utan det var tänkt att styrelsen skulle sköta även det uppdraget, något man det här året kapitalt misslyckats med. Därför valde hela styrelsen att ställa sina platser till förfogande. Något försök att på mötet hitta en fungerande styrelse gjordes aldrig, utan siktet var inställt enbart mot målet att lägga ned föreningen.

Vissa menar (och kanske även tror), att vi till och med avverkat två årsmöten samma dag. Det var ett trick för att runda en paragraf i stadgarna, som säger att dylika beslut måste tas av två på varandra följande årsmöten och dessutom med två tredjedels majoritet. Syftet med detta är inte svårt att förstå, om man vill. Det är en paragraf som syftar till att skapa rådrum och betänketid innan man tar ett så drastiskt beslut som att lösa upp en förening. Men här såg man detta önskemål mer som ett hinder, och efter att årsmötet avslutats och smörgåstårta och kaffe inmundigats tillsammans med övriga HFF-föreningar, kallades HRF-medlemmarna till ett nytt möte, som man påstod skulle vara ett årsmöte. Och där tog det inte lång tid att besluta, att Finspång inte längre skulle ha någon lokal förening inom HRF. Att kallelsen till detta möte gått ut mindre än tre veckor innan det skulle äga rum, och stadgarna säger minst fyra, var det ingen som brydde sig om. Allt drevs igenom med stor frenesi, och de protester som framfördes röstades målmedvetet ned.

Samgåendet med Norrköpingsföreningen kan nog bli bra i det långa loppet, men givetvis betyder avståndet en del. Det finns alltid en risk att lilla Finspång kommer att hamna i periferin, och de specifika frågor vi har, kanske inte kommer att drivas lika kraftfullt som tidigare. Trösten och hoppet är dock, att Norrköpingsföreningen redan har kantorterna Söderköping och Valdemarsvik inom sitt revir, och därför är van att hantera sådana aspekter.

Hur eftersnacket ljöd har vi ingen bandupptagning av, men det som varit borde ändå generera en del eftertankar. Här är ett tänkt (och påhittat men fullt möjligt) samtal mellan två personer: